En galen värld

I dagens Sydsvenskan hämtas följande artikel:

Nu får männen svälta sina fruar

President Hamid Karzai har godkänt en omstridd shiamuslimsk lag som ger en make rätt att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex.

KABUL. Shialedare och politiker planerade ursprungligen att få familjelagen godkänd i tysthet, men kvinnliga parlamentarikern Shinkai Karokhel lusläste paragraferna och slog larm i våras i både internationella och inhemska medier.
– Lagen gav en make rätt att våldta sin fru. Men den var inte bara brutal, utan också löjlig. Exempelvis fanns en paragraf om att en kvinna måste sminka sig och göra sig fin för sin man, säger Shinkai Karokhel när hon tar emot i hemmet, en elegant villa i centrala Kabul.

Lagen, som enbart gäller shiamuslimer, fick hård kritik. Ett par hundra shia muslimska kvinnor och feminister demonstrerade i Kabul – och möttes av en aggressiv och mångfalt större motdemonstration, ledd av konservativa shialedare.

USA:s president Barack Obama kallade lagen ”gräslig” och somliga Nato-länder hotade dra tillbaka sina trupper om lagen inte skrevs om.
– Jag är tacksam för stödet från omvärlden, säger Shinkai Karokhel, som numera lever under dödshot och skyddas av livvakter.
– Men jag är van vid hot. Det är alla som kämpar för kvinnors rättigheter i Afghanistan, säger hon.

Bråket ledde till att lagen skrevs om. Några av de mest kontroversiella passagerna har strukits, andra har ändrats. Men inte tillräckligt, enligt männi sko rättsgrupper som läst den modiferade lagen. Exempelvis kan en våldtäktsman slippa straff om han erbjuder sig att gifta sig med sitt offer.

I Kabul spekuleras det om en ”hemlig uppgörelse”. Personligen sägs president Karzai inte vara förtjust i lagen, men han ska ha godkänt den för att få stöd av konservativa shialedare inför valet i augusti.

Mycket tyder på att så är fallet. Nu när Hamid Karzai inte längre har amerikanernas fulla stöd, behöver han söka stöd i alla läger för att konsolidera sin makt. I det spelet blir shiakvinnorna ett bondeoffer.

Ja men vad skönt att de ändrade lagen så att det inte blev tillåtet att våldta kvinnan...

En vidrig kvinnosyn förklädd i nån slags religion. Vilka jävla stolpskott.

Coolt

Bounce med vänner hyllar the King of Pop.

KGB

En aning förvånande att Rapport har den här humoristiska nivån, men det är en fin hyllning till allas våran K G.

The Fear.

Det närmar sig i rask takt. Mitt barn skall komma ut till världen i juli enligt plan. Men den lille kan ju i princip komma närsomhelst. De flesta vakna timmarna ägnar jag åt tankar kring barnet och hur min älskling mår. Läser ibland i både böcker och tidningar. 

När det gäller alla dessa råd och tips och måsten så känner jag en ganska stor skepsism. Det kan inte finnas en enda förälder som uppnår och hinner med allt det där som enligt experterna måste genomföras före, under och efter en förlossning. Det är nog enbart hälsosamt om det visar sig att saker händer som vi inte hade en aaaning om.  Jag känner mig hyfsad förberedd, vad det nu betyder? När det väl är dags för leverans vet jag att jag kommer att uppleva något som jag aldrig tidigare har varit med om och jag tror inte man kan förebereda sig så himla mycket egentligen. Det enda jag vet är att det kommer att bli ett minne för livet. 

Ändå, bland alla tips och råd, så fastnar man för olika saker som inte går att koppla bort. I mitt fall har mina hook-ups varit BB-väskan, försäkringsbiten samt min kärestas ryggpåfrestningar. BB-väskan har jag gaggat om nu i ungefär 7 månader, av oklara skäl.

Värst av alla rådgivande källor är förstås de nedrans nätforumen. Visst, det kan vara bra att få snabba, och ibland korrekta, svar vid akuta frågor. Min sambo har till exempelvis använt familjeliv.se vid ett flertal tillfällen. Efter födseln kan jag mycket väl tänka mig att det kan finnas ett utbyte i att ha ett socialt nätverk föräldrar emellan även via Internet.

Men, istället för att ta det lugnt och försöka slappna av så översvämmas dessa forum med de mest underliga frågeställningar samt "tips & råd". De flesta verkar vara skrivna i ett tillstånd av desperation eller rädsla, ibland kanske en kombination av de bägge. Vissa inlägg har överhuvudtaget ingenting med verkligheten att göra. Att hitta kvalité bland alla inlägg kräver tid och tålamod. 

Exempel: 

"Mitt barn tog på en fluga på fönstret, kan det bli smittat?" 

"Jag åt en glasspinne och sedan läste jag i en tidning att ett ämne som fanns i glassen kunde ge fostret deformerade öron, vad skall jag göra?"

"Det finns så mycket skräp i vårt kranvatten som kan skada fostret så därför dricker jag endast icke-kolsyrat källvatten, det var min moster som kom med det tipset, verkar det fel, tycker ni?" 

"Min treåring hade en jordfläck i ansiktet och jag är rädd att han svalt jord, vad skall jag göra, får snart panik och vill ringa sjukvårdsupplysningen"

"Jag missade meditationskursen och nu sa en annan mamma till mig att jag måste gå på den för annars kommer jag inte kunna slappna av mellan värkarna, har jätteont i magen av ångest och är rädd för att dö, hjälp mig!!"

"Vår katt har fått diabetes, kan det smitta barnet?"

Tidningarna och forumen, tillsammans med sina egna läsare, skrämmer upp föräldrar och blivande föräldrar så till den milda grad att de inte kan eller vågar tänka själva, och de glömmer bort att använda vanligt sunt förnuft. Själv är jag, så här efter några timmars genomläsning av X antal magasin, fullständigt skräckslagen över alla hot och faror som kan drabba mamman och barnet, att jag nu planerar att bygga ett fort i de inre delarna av Norrland där syrgastält, ekologiska odlingar och direkttillgång till en fjällbäck bara är några grundstenar som skall skapa en total hälsa och ge minimala risker för mitt barn. Problemet blir bara att mitt barn kommer att bli en enstöring som inte kommer att fungera i något socialt sammanhang framöver men det får jag leva med. 

Jag kan ju inte ha andra mammor och barn i vårt fort på grund av den stora smittorisken...

Det är tur att man inte ger sig.

I fredags kväll fanns det, efter en ännu outredd incident, vissa tecken på att ohyra hade tagit till sig devisen "ert hem är mitt hem". Ändå trodde vi att den där lille hade återgått till mer van miljö, dvs. någonstans utomhus.

Under lördagen ökade oron något då ytterligare materia, i form av fekalier, hittades.

Under söndagens tidiga timmar gled våra tankar vidare från oro till en med visshet gränsande sannolikhet, då en klart ökad mängd av det tidigare nämnda obehaget upptäcktes. Dessutom var det så att "konstiga ljud tillsammans med oklara humörsvängningar från katten inte direkt kändes bra" som en källa säger till bloggen.

Även frukten i kökets (frukt)skål visade sig ha angripits på ett mycket småaktigt och egocentriskt och illojalt vis.

Fullt pådrag var alltså ordern som gavs under lunchtid söndag. Viss fast inredning fick monteras ned. Skrymslen och vrår kontrollerades. Ingen ohyra hittades. Familjen gick och la sig på söndagskvällen med tunga sinnen. Upprördheten byggde också på en vetskap om att ohyran måste haft hjälp utifrån med detta vedervärdiga belägringsuppdrag. Lite som västtyska ambassaddramat 1975 alltså.

Vem kunde ligga bakom denna djävulska plan?

Under måndagen riktades misstankarna först till lägenhetens förråd som tömdes fullständigt utan resultat. Sent måndag eftermiddag/tidig kväll kom så ett mycket hett tips som gjorde att spaningarna intensifierades till arbetsrummet, även kallat Pelles place. Trots att mycket resurser fanns att tillgå så greps ingen.

Desperado, why dont you come to your senses?
You been out ridin fences for so long now
Oh, youre a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin you
Can hurt you somehow

Ja lite så kändes det igår kväll.....Tack Don!

Trots alla bakslag så var huvudhypotesen om var ohyran befann sig densamma. Arbetsrummet kändes rätt. Så....idag flyttade vi ut allt som fanns i rummet. Utom bokhyllan Billy. Vi var lata och dessutom trötta efter nästan 4 dygns jakt och orkade helt enkelt inte att plocka ur alla böcker. Däremot baxades den ut en bit så att det var möjligt att göra en okulär besiktning bakom densamma.

Och där....så fanns den. Djävulen förklädd i päls och små svarta ögon samt ätandes en vad bloggen tror var något slags gardintyg. SwatCat tillkallades och saken var biff! Fanskapet åkte ut. Sååå sköönt. En vidrig syn mötte oss när vi gjorde den tekniska undersökningen av ohyrans tillfälliga bostad. Det är ingen tvekan om att den har haft det riktigt bra.

Bara den här urindoften under dessa dagar har varit....förjävlig.

Nu när det har gått några timmar så finns det utrymme för eftertanke och analys av spaningsarbetet. Det som stör mig mest är att jag inte kan bli av med tanken på den där medhjälparen. Ju mer jag tänker på det, desto mer lutar det åt ett så kallat insiderjobb. Vem kan det då handla om?

Det är därför det känns befogat med det här inlägget eftersom vi alldeles nyss fick ett mycket hett tips till oss här på bloggen, och det är inte vilket tips som helst. Ett foto av en misstänkt och den aktuella ohyran. Om någon känner igen denna varelse (alltså medhjälparen) så tveka inte att kontakta oss så skall rättvisan få göra sitt hårda och obarmhärtiga jobb.

Så här ser fotot ut:

Älskling:

Du är min kärleksfiloSofie.

Plex

Jens Lind har gjort en halvtimmes dokumentär om legendaren Plex Pettersson. Kan ses på SVT-Play.

Garmisch-backhoppningen på nyårsdagen räcker för att ge Plex legendarstatus. Eller 8,90, 8,90, 8,90....

Påminns om Janne Holmlund hopparkrasch och Plex klassiska kommentar. Denna kommentar använder jag själv ganska ofta.

"Och nu Koskuskulle tittar vi tillsammans..."

Hur mår katten?

Babben söker svar på sina livsfrågor i Cognitive Psychology. Hennes blick är svårtolkad.