torsdag 31 december 2009

Nästa år

Alltså 2010 så lovar jag att jag skall vända den negativa trenden med allt färre inlägg på den här bloggen, dvs. jag skall alltså skriva fler än 20 inlägg visavi 2009. Ta det som ett löfte, eller hot beroende på intressegraden.

Jag ger er Markus K som avslutning på året.

onsdag 30 december 2009

Topp 5 år 2009

Min kära sambo sa till mig för för några dagar sedan att hon gick omkring och funderade på en topp10 lista över saker som hänt under året. Jag har inte minne till att att komma på tio saker, eller "event" som de säger i Ståkkholm, utan nöjer mig med 5 st.

Således kommer här min lista.

Nummer 5. Jag fick efter 8 år tillbaka mitt lämplighetsintyg till körkortet. Har ingen direkt förklaring till varför min ansökan gick igenom den här gången men glädjen över det positiva beskedet var, och är, stor. Nu återstår att ta själva körkortet, och hur det skall gå till vet jag inte eftersom jag kör så eländigt.

Nummer 4. Vi köpte en ny bil. Mycket välbehövligt och vältajmat visade det sig med tanke på ovan. Sambons kära men ytterst slitna Saab fick därmed gå i välförtjänt pension.

Nummer 3. Visst, hon är "lite lustig i huvudet" som sambon brukar säga men oj vad duktig Babben var i maj när tre små kiseungar såg världen. Numera är Babben knipsad och pensionerad och skall bli gammal och fet. Alla tre ungarna har såvitt jag vet fått en bra start i livet. Johnny bor hos svärmor, stackarn. Svarten heter numera Sonja (!) och bor hos en barnfamilj här i Kristianstad. Fluffy bor hos grannen och är också lite lustig i huvudet. Babben tänker nog inte så mycket på ungarna längre utan använder dagarna till att räkna ut hur hon skall ta sig från soffan till matskålen och tillbaka med minsta möjliga ansträngning.

Nummer 2. 90-tals tapeter med ohyggligt fula bårder som alla av okänd anledning tyckte var så inihelvete käckt då är äntligen ett minne blott. Numera är vår lägenhet målad i färger som vi kan stå för, dessutom på hyresvärdens bekostnad.

Nummer 1. Surprise, surprise...efter de värsta 10, eller om det var 11, timmarna i mitt liv (Min sambo älskar när jag säger så) så kom äntligen en liten parvel ut. Direkt såg jag att det var en Ellen. Och direkt insåg jag att mitt liv aldrig mer kommer att vara som förut. Jag älskar dig.




Gott Nytt år!

söndag 27 december 2009

Halleda!

Det var längesedan jag skrev här, varför det undrar någon eller ingen? Well, det har inte varit tillräckligt intressant att göra det helt enkelt. Min sambo bloggar för fulla ip-adresser, ni får väl läsa där. Jag är lat av naturen och har icke haft ork. Inga andra ursäkter kommer att meddelas.

Nu när jag ändå är här kan jag berätta för er att julen precis har varit och att det nu nalkas nyår. Om detta är nyheter för er så bör Ni kontakta er minnesmottagning för ett besök.

Min älskade dotter är drygt fem månader, hon är ljuvlig och sötast och yada, yada, yada. Vidare, så har hon ett fruktansvärt humör, trots (tack vare?) sina unga år. Idag har varit en sådan dag då detta humör har varit ett klart störningsmoment i mitt liv, trots att jag egentligen inte gjort en enda (med e) vettig sak under denna dag. Det är söndag och därmed vilodag.

Jaha i detta nu så vaknar mitt lilla bajsmonster till dotter, jag får avbryta.....

Fan.

Annars tycker jag att ni skall lyssna på Vic Chesnutt som lämnade Athens i fredags för andra uppdrag. Prova med spottan först.

torsdag 24 september 2009

Fora Fora Fora

Jag har länge starkt ogillat bank- och försäkringsbranschen och de människor som arbetar inom dessa sektorer. Giriga och oempatiska är mitt omdöme. Jag har nyligen ansökt om ett s k familjeskydd hos Fora som administrerar min tjänstepension. Skulle jag avlida så vill jag givetvis att min familj skall få ta del av mina surt förvärvade pengar. Idag kom beskedet från Fora: avslag, pga.diabetes. Det är inte första gången som stora företag, institutioner och myndigheter diskriminerar mig pga. min diabetes. Mitt förakt ökar för varje avslag. Jag har ansökt om körkortstillstånd nyligen, för åttonde gången, och fick givetvis beskedet att jag måste komplettera min ansökan. I skrivande stund så väntar jag på besked angående det. Men, åter till Fora. Kärringen som jag pratade med sades sig ha tagit del av mina journaler från den klinik där jag går som diabetespatient. Jag reagerade givetvis på detta. Får mina journaler, som jag trodde var skyddade, verkligen spridas ut till vemfansomhelst? Efter lite efterforskningar så är svaret: Ja, försäkringsbolagen får begära ut journaler, i undantagsfall, om de anser sig behöva det för deras bedömning angående en försäkringsförfrågan. Inte fan behöver dem mitt tillstånd!!!

Min respekt får dom dock aldrig....

tisdag 1 september 2009

Har skaffat mig ett liv.

Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.
Jag skall sluta vara en språkpolis och skaffa mig ett liv.

Jag har förresten skaffat mig ett nytt liv, hon heter Ellen.

söndag 19 juli 2009

Väntan

Jaha, okej, igår skulle det komma en bebis enligt den mycket detaljerade planen. Ingen bebis tittade ut. Vi har passerat deadline. Så vi väntar. Min älskling är minst sagt trött och vill inget hellre att den skall komma ut nu. Dessutom har hon blivit förkyld. Sover dåligt.

Och jag kan inget göra. Absolut ingenting. Totalt maktlös och inkompetent. Jag riktigt lyser av total brist av idéer angående detta dilemma. Så vi väntar.

Under sommaren så har jag både arbetat och pluggat en kurs. Ständigt med tankarna åt ett annat håll. Ingenting annat betyder ett skit egentligen.

Stigbritt kunde inte ha fått ett bättre ställe att sätta bo i. Jag är så stolt över min kära sambo. Det skall jag gå och säga till henne nu. Medan vi väntar.

En galen värld

I dagens Sydsvenskan hämtas följande artikel:

Nu får männen svälta sina fruar

President Hamid Karzai har godkänt en omstridd shiamuslimsk lag som ger en make rätt att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex.

KABUL. Shialedare och politiker planerade ursprungligen att få familjelagen godkänd i tysthet, men kvinnliga parlamentarikern Shinkai Karokhel lusläste paragraferna och slog larm i våras i både internationella och inhemska medier.
– Lagen gav en make rätt att våldta sin fru. Men den var inte bara brutal, utan också löjlig. Exempelvis fanns en paragraf om att en kvinna måste sminka sig och göra sig fin för sin man, säger Shinkai Karokhel när hon tar emot i hemmet, en elegant villa i centrala Kabul.

Lagen, som enbart gäller shiamuslimer, fick hård kritik. Ett par hundra shia muslimska kvinnor och feminister demonstrerade i Kabul – och möttes av en aggressiv och mångfalt större motdemonstration, ledd av konservativa shialedare.

USA:s president Barack Obama kallade lagen ”gräslig” och somliga Nato-länder hotade dra tillbaka sina trupper om lagen inte skrevs om.
– Jag är tacksam för stödet från omvärlden, säger Shinkai Karokhel, som numera lever under dödshot och skyddas av livvakter.
– Men jag är van vid hot. Det är alla som kämpar för kvinnors rättigheter i Afghanistan, säger hon.

Bråket ledde till att lagen skrevs om. Några av de mest kontroversiella passagerna har strukits, andra har ändrats. Men inte tillräckligt, enligt männi sko rättsgrupper som läst den modiferade lagen. Exempelvis kan en våldtäktsman slippa straff om han erbjuder sig att gifta sig med sitt offer.

I Kabul spekuleras det om en ”hemlig uppgörelse”. Personligen sägs president Karzai inte vara förtjust i lagen, men han ska ha godkänt den för att få stöd av konservativa shialedare inför valet i augusti.

Mycket tyder på att så är fallet. Nu när Hamid Karzai inte längre har amerikanernas fulla stöd, behöver han söka stöd i alla läger för att konsolidera sin makt. I det spelet blir shiakvinnorna ett bondeoffer.



Ja men vad skönt att de ändrade lagen så att det inte blev tillåtet att våldta kvinnan...

En vidrig kvinnosyn förklädd i nån slags religion. Vilka jävla stolpskott.

söndag 12 juli 2009

Coolt

Bounce med vänner hyllar the King of Pop.

lördag 20 juni 2009

KGB

En aning förvånande att Rapport har den här humoristiska nivån, men det är en fin hyllning till allas våran K G.

söndag 10 maj 2009

The Fear.

Det närmar sig i rask takt. Mitt barn skall komma ut till världen i juli enligt plan. Men den lille kan ju i princip komma närsomhelst. De flesta vakna timmarna ägnar jag åt tankar kring barnet och hur min älskling mår. Läser ibland i både böcker och tidningar. 

När det gäller alla dessa råd och tips och måsten så känner jag en ganska stor skepsism. Det kan inte finnas en enda förälder som uppnår och hinner med allt det där som enligt experterna måste genomföras före, under och efter en förlossning. Det är nog enbart hälsosamt om det visar sig att saker händer som vi inte hade en aaaning om.  Jag känner mig hyfsad förberedd, vad det nu betyder? När det väl är dags för leverans vet jag att jag kommer att uppleva något som jag aldrig tidigare har varit med om och jag tror inte man kan förebereda sig så himla mycket egentligen. Det enda jag vet är att det kommer att bli ett minne för livet. 

Ändå, bland alla tips och råd, så fastnar man för olika saker som inte går att koppla bort. I mitt fall har mina hook-ups varit BB-väskan, försäkringsbiten samt min kärestas ryggpåfrestningar. BB-väskan har jag gaggat om nu i ungefär 7 månader, av oklara skäl.

Värst av alla rådgivande källor är förstås de nedrans nätforumen. Visst, det kan vara bra att få snabba, och ibland korrekta, svar vid akuta frågor. Min sambo har till exempelvis använt familjeliv.se vid ett flertal tillfällen. Efter födseln kan jag mycket väl tänka mig att det kan finnas ett utbyte i att ha ett socialt nätverk föräldrar emellan även via Internet.
Men, istället för att ta det lugnt och försöka slappna av så översvämmas dessa forum med de mest underliga frågeställningar samt "tips & råd". De flesta verkar vara skrivna i ett tillstånd av desperation eller rädsla, ibland kanske en kombination av de bägge. Vissa inlägg har överhuvudtaget ingenting med verkligheten att göra. Att hitta kvalité bland alla inlägg kräver tid och tålamod. 

Exempel: 

"Mitt barn tog på en fluga på fönstret, kan det bli smittat?" 

"Jag åt en glasspinne och sedan läste jag i en tidning att ett ämne som fanns i glassen kunde ge fostret deformerade öron, vad skall jag göra?"

"Det finns så mycket skräp i vårt kranvatten som kan skada fostret så därför dricker jag endast icke-kolsyrat källvatten, det var min moster som kom med det tipset, verkar det fel, tycker ni?" 

"Min treåring hade en jordfläck i ansiktet och jag är rädd att han svalt jord, vad skall jag göra, får snart panik och vill ringa sjukvårdsupplysningen"

"Jag missade meditationskursen och nu sa en annan mamma till mig att jag måste gå på den för annars kommer jag inte kunna slappna av mellan värkarna, har jätteont i magen av ångest och är rädd för att dö, hjälp mig!!"

"Vår katt har fått diabetes, kan det smitta barnet?"


Tidningarna och forumen, tillsammans med sina egna läsare, skrämmer upp föräldrar och blivande föräldrar så till den milda grad att de inte kan eller vågar tänka själva, och de glömmer bort att använda vanligt sunt förnuft. Själv är jag, så här efter några timmars genomläsning av X antal magasin, fullständigt skräckslagen över alla hot och faror som kan drabba mamman och barnet, att jag nu planerar att bygga ett fort i de inre delarna av Norrland där syrgastält, ekologiska odlingar och direkttillgång till en fjällbäck bara är några grundstenar som skall skapa en total hälsa och ge minimala risker för mitt barn. Problemet blir bara att mitt barn kommer att bli en enstöring som inte kommer att fungera i något socialt sammanhang framöver men det får jag leva med. 
Jag kan ju inte ha andra mammor och barn i vårt fort på grund av den stora smittorisken...

tisdag 28 april 2009

Det är tur att man inte ger sig.

I fredags kväll fanns det, efter en ännu outredd incident, vissa tecken på att ohyra hade tagit till sig devisen "ert hem är mitt hem". Ändå trodde vi att den där lille hade återgått till mer van miljö, dvs. någonstans utomhus.

Under lördagen ökade oron något då ytterligare materia, i form av fekalier, hittades.

Under söndagens tidiga timmar gled våra tankar vidare från oro till en med visshet gränsande sannolikhet, då en klart ökad mängd av det tidigare nämnda obehaget upptäcktes. Dessutom var det så att "konstiga ljud tillsammans med oklara humörsvängningar från katten inte direkt kändes bra" som en källa säger till bloggen.

Även frukten i kökets (frukt)skål visade sig ha angripits på ett mycket småaktigt och egocentriskt och illojalt vis.

Fullt pådrag var alltså ordern som gavs under lunchtid söndag. Viss fast inredning fick monteras ned. Skrymslen och vrår kontrollerades. Ingen ohyra hittades. Familjen gick och la sig på söndagskvällen med tunga sinnen. Upprördheten byggde också på en vetskap om att ohyran måste haft hjälp utifrån med detta vedervärdiga belägringsuppdrag. Lite som västtyska ambassaddramat 1975 alltså.

Vem kunde ligga bakom denna djävulska plan?

Under måndagen riktades misstankarna först till lägenhetens förråd som tömdes fullständigt utan resultat. Sent måndag eftermiddag/tidig kväll kom så ett mycket hett tips som gjorde att spaningarna intensifierades till arbetsrummet, även kallat Pelles place. Trots att mycket resurser fanns att tillgå så greps ingen.

Desperado, why dont you come to your senses?
You been out ridin fences for so long now
Oh, youre a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin you
Can hurt you somehow


Ja lite så kändes det igår kväll.....Tack Don!

Trots alla bakslag så var huvudhypotesen om var ohyran befann sig densamma. Arbetsrummet kändes rätt. Så....idag flyttade vi ut allt som fanns i rummet. Utom bokhyllan Billy. Vi var lata och dessutom trötta efter nästan 4 dygns jakt och orkade helt enkelt inte att plocka ur alla böcker. Däremot baxades den ut en bit så att det var möjligt att göra en okulär besiktning bakom densamma.

Och där....så fanns den. Djävulen förklädd i päls och små svarta ögon samt ätandes en vad bloggen tror var något slags gardintyg. SwatCat tillkallades och saken var biff! Fanskapet åkte ut. Sååå sköönt. En vidrig syn mötte oss när vi gjorde den tekniska undersökningen av ohyrans tillfälliga bostad. Det är ingen tvekan om att den har haft det riktigt bra.

Bara den här urindoften under dessa dagar har varit....förjävlig.

Nu när det har gått några timmar så finns det utrymme för eftertanke och analys av spaningsarbetet. Det som stör mig mest är att jag inte kan bli av med tanken på den där medhjälparen. Ju mer jag tänker på det, desto mer lutar det åt ett så kallat insiderjobb. Vem kan det då handla om?

Det är därför det känns befogat med det här inlägget eftersom vi alldeles nyss fick ett mycket hett tips till oss här på bloggen, och det är inte vilket tips som helst. Ett foto av en misstänkt och den aktuella ohyran. Om någon känner igen denna varelse (alltså medhjälparen) så tveka inte att kontakta oss så skall rättvisan få göra sitt hårda och obarmhärtiga jobb.

Så här ser fotot ut:




tisdag 24 mars 2009

onsdag 4 mars 2009

Plex

Jens Lind har gjort en halvtimmes dokumentär om legendaren Plex Pettersson. Kan ses på SVT-Play.

Garmisch-backhoppningen på nyårsdagen räcker för att ge Plex legendarstatus. Eller 8,90, 8,90, 8,90....

Påminns om Janne Holmlund hopparkrasch och Plex klassiska kommentar. Denna kommentar använder jag själv ganska ofta.

"Och nu Koskuskulle tittar vi tillsammans..."

söndag 1 februari 2009

Hur mår katten?


Babben söker svar på sina livsfrågor i Cognitive Psychology. Hennes blick är svårtolkad.

onsdag 28 januari 2009

En kort intervju.

Intervjuar-Pelle (IP): Hej Per, hur mår jag?

Svarar-Pelle (SP): Jotack det är rätt så bra, fattig men lycklig.

IP: Som vanligt då alltså.

SP: Jo, rätt så.

IP: Vad gör jag just nu?

SP: Pratar med mig, annars så skriver jag på en studieuppgift, precis som vanligt det också alltså...

IP: Jag verkar ha ett tråkigt liv, eller?

SP: Tycker jag inte, har världens bästa sambo, mat på bordet, trevliga vänner och relativ god hälsa, nu tycker jag att frågan min är lite negativ.

IP: Okej då, det var inte meningen att göra mig upprörd. Jag tänkte ta upp några frågor om mig som har kommit upp i skallen på sistone, är jag beredd?

SP: Shoot man!

IP: Okej, det handlar om några frågetecken som behöver rätas ut. Stämmer det att jag, när jag var 26 år bommade ett givet extraknäck som reklamutdelare eftersom den rekryteringsansvarige ville ha "någon yngre kraft med lite mer spring i benen"?

SP: Ja, usch och fy för att jag tar upp den gamla tråkiga historien igen men tyvärr så stämmer det, jag är fortfarande chockad över denna åldersrasism in absurdum.

IP: Jag har hört att jag skall bli pappa till sommaren, grattis grattis!!

SP: Ja tack så mycket, jag är så lycklig över det och min älskling börjar bli rund och go nu.
Mycket ansvar men också så otroligt omvälvande. Det trodde man ju inte att grabbarna hade sån fart genom den där lilla prinskorven, jag blev själv överraskad.

IP: Ehh, jaha...öh...vi går vidare.

SP: Det var som en raketmissil!!!!

IP: Ja tack det räcker. Jag tänkte höra, ett gammalt rykte säger att jag ett tag levde på att skriva porrnoveller, det kan väl ändå inte vara sant?

SP: Nej söte Jesus, hur skulle det se ut? Det är bara elakt förtal och löst skvaller i en salig röra. Däremot så har jag skrivit och fått publicerat ett flertal noveller med erotiska inslag i ett antal olika livsstilsmagasin som riktar sig till vuxna läsare. Det har jag gjort. Men det har ingenting att göra med det där snasket och snusket som frågan handlade om.

IP: Skönt att höra, jag trodde inte heller på det, gick det att leva på det skrivandet då?

SP: Näe, det lilla honoraret man får motsvarar inte arbetsinsatsen.

IP: Jag har hört att jag har tränat Thaiboxning. Det kan inte vara lätt med min osmidiga kropp?

SP: Tala för mig själv!! Men det är riktigt att jag har en Thaiboxningsbakgrund, men det är väldigt länge sedan. Jag kallades ett tag för "Sparven från Önnestad".

IP: Jag tror visst att vi har en liten skämtare här? Har jag verkligen ingenting bättre för mig än att ställa en massa dumma frågor till mig själv?

SP: Jo, det har jag rätt i, kanske får gå tillbaka till mina böcker. Hoppas att jag blev nöjd med svaren.

IP: Sparven från Önnestad, det var faaen det dummaste jag har hört på länge....

SP: Men det är sant, fråg

IP: Äsch, tyst med mig jag vill inte prata med mig längre, gå och gör något vettigt istället!
Jag drar nu, hej på mig!

SP: Jävla...jävla...otrevliga skallepär!!

tisdag 27 januari 2009

Vad är upp?

Har'e hänt nått dårå på sistone?

Nja, C & T har blivit föräldrar till en ännu namnlös liten flicka som jag personligen hälsade på igår. Verkar mycket trevlig. Hennes pappa C är ett fan av fotbollsklubben Arsenal. Det är inte jag och det verkar inte heller det lilla knytet vara. Pappa C beställde bebiskläder ifrån Arsenal-shoppen (för dyra pengar hoppas jag) och igår när vi träffade bebisen var hon iförd denna kreation. Men lagom till vår träff så indikerade våra näsor att något hade hänt. Förutom att det stackars barnet måste drabbas av skiten så kunde det också konstateras, inte utan ett visst nöje, att hela Arsenal-dräkten var rejält nedbajsad.

Skit skall med skit tas...och stackars barn att behöva bli påtvingad sådan här smörja...I övrigt verkade hon rätt nöjd med livet och, ja, hon var alldeles bedårande.

söndag 25 januari 2009

Nät-dejting

Så här gick det till.

Bostadsbolagets bredband träffade på kommunens Stadsbredband. Det uppstod hetta bland kablarna och de nätdejtade ett litet tag. Under den romantiska tiden så knöts det oerhört starka band mellan banden. En vacker höstdag bland andra när näten som vanligt fiskade efter digitala ettor och nollor så fick det ena bandet en lysande ide: "Varför slår vi inte ihop våra kloka nät och bildar ett större bredare nät?" sa Bostadsbolagets band. "Jaa, vilken bra idé!" sa Stadsnätets band. Beslutet togs, bredband som bredband tänkte de bägge banden så det här kommer sluta såååå lyckligt. Så en kall och kylig januaridag 2009 var det tänkt att banden skulle knytas. "Nu bildar vi ett band" sa de lyckliga turturbanden. "Grattis till oss och till alla användare!"

Men de mörka kablagen lurade tyvärr runt bredbandsknuten. Alla band var inte lika breda i de bägge bredbanden så när bredbanden skulle sätta ihop sig så kollapsade några band i de två bredbanden. "Är det några banditer i farten?" undrade Stadsbandet. "Jag vet inte, men jag känner mig inte lika bred längre" sa Bostadsbolagsbandet. Äktenskapet fick avbrytas, banden klipptes av, och alla väntade på att banden i de bägge bredbanden skulle bli lika breda....

Kort sagt: Jag har inte haft något Internet av funktionell klass under sammanlagt 7 dagar. Men nu är jag bunden igen.

torsdag 8 januari 2009

"Man blir inte idiot över en natt"

Nej, det tar en ungefär 50 år tydligen.

Okej, ett av mina viktigaste löften inför det nya året var ju att bli snällare och vänligare mot alla möjliga medmänniskor. Jag måste nu göra ett av, förhoppningsvis få, undantag.

Det finns mycket ko(s)miskt guld här. Stackarn låter sig gärna fotograferas och självklart kan frugan också vara med på ett hörn.


Ja nu frågar ni er, vad är värst? Att Bengt låter sig självförnedras på det här viset, att Ystads Allehanda har kraftig nyhetstorka i väntan på någon ny Wallanderfilm eller att jag publicerar skiten här? Läs artikeln själva så skall jag inte bli er svaret skyldig...



Bengt Österlind, Ramsåsa, är övertygad om att det röda klotet var en rymdfarkost eller liknande som visade sig på nyårsafton.

Ramsåsa
"Man blir inte idiot över en natt", säger Bengt Österlind. "Och jag är inte den som tror på vad som helst. Men nu har jag sett vad jag har sett och utifrån det tror jag att det var en rymdfarkost eller liknande"

Och Bengt är fullständigt övertygad. Han har sorterat bort alla tänkbara scenarior som satelitter, stjärnfall, olika typer av strålkastare som till exempel Tingvallas som han sett åtskilliga gånger.

- Det var på nyårsafton och klockan var 22.20. Jens Nilsson och jag gick ut på gården för att rigga upp en raketramp. Det var då vi såg det röda klotet, stort som en grapefrukt, första gången.

De funderade över vad det kunde vara och pratade om det men när raketrampen var klar gick de in i huset.

- Jag berättade för Jens att jag sett ett lika stort klot, fast grått, två år tidigare i dagsljus och naturligtvis kopplade jag ihop de här två upplevelserna.

Familjerna tittade på tv och inväntade tolvslaget. Bengt tittade ut genom fönstret mot gården och såg då tt det röda klotet var borta vilket han också påpekade.

Efter Jan Malmsjös nyårsdikt gick hela sällskapet , vuxna och barn, ut för att skjuta raketer.

- Då upptäckte vi att klotet flyttat sig en bit och där stod det helt stilla, säger Bengt. Vi avfyrande våra raketer och klockan 00.20 var vi klara med det. Men vi stannade kvar ute och spekulerade om vad det var för himlakropp. Plötsligt började det röra på sig . Och det var inte som en satelitt med konstant hastighet utan snabbare och snabbare tills det rörde sig jättefort. Så stannade det upp och försvann ut i världsrymden.

Bara för att vi inte ska tro att Bengt är galen ber han oss ringa de som var med på nyårsafton och de bekräftar hela skådespelet.

- Ja, jag såg det ju också, säger Bengts fru Siv. Jag trodde först det var någon slags raket men det insåg jag ganska snabbt att det inte var.

När Bengt på nyårsdagen var ute och gick med sin hund frågade han en granne på andra sidan vägen om han sett något märkligt på nyårsafton.

- Och han hade också sett klotet, säger Bengt. Det måste vara massor av folk i den här trakten som sett det men inte vågar säga något för att de är rädda att bli idiotförklarade. Men jag har faktiskt ringt till "Allt om vetenskap" som ska kontakta mig på fredag.

Kontakta YA om du också har sett klotet !

måndag 5 januari 2009

Björn om Kärlek

Jag firar mitt 300:e inlägg med en speciell människa. Säg inte nej till min säd, kvinna!!!

söndag 4 januari 2009

Söndag

Hej blogg!

Följande meningsutbyte infann sig tidigare idag. Vi ligger i sängen och myser. Jag surfar planlöst omkring, ni vet det där göttigaste av allt surfande, där man bara ligger och liksom kelar med nätet......typ.


Älskling (Ä): Jag vill använda datorn nu.

Jag (J): Nej, jag har min dator och du har väl en egen dator?

Ä: Men min funkar ju bara med sladd, den hittar ju inte det trådlösa nätverket.

J: Du får väl leta upp det då.

Ä: Jag vet inte hur man gör.

J: Lär dig då!!!

Ä: Men jag har ju dig till sånt.

J: Men jag kommer ju inte finnas för alltid.

Ä: Vad menar du? Du är min för alltid.

J: Ja, jo men tänk om jag dör helt plötsligt bara sådär...

Ä: .....DÅ FÅR JAG VÄL HITTA NÅN ANNAN SOM HITTAR MITT TRÅDLÖSA NÄTVERK!!!!!!!!


Denna kvinna är alltså snart mamma till mitt barn.