Jaha vi får väl ändra igen då och hoppas att det inte "strålar" rätt in i ögonen på er, kära läsare. Jag har oftast bara vaga uppfattningar om vilka färger som funkar tillsammans och vilka som inte gör det.
Har haft stora tekniska problem idag, förmodligen är det s k handhavandefel.
Imorrn är det augusti, en underbar månad, kanske den bästa på hela året. En ny säsong börjar på många sätt, både vad gäller skolorna, fotbollen och musiken. Årets bästa plattor kommer alltid bortåt höstkanten. Höst, ah, smaka på det ordet. Inte riktigt höst än får vi hoppas men eftersom min väderfatwa fortfarande gäller så kan ni krypa upp i soffan med era böcker igen.
Många fina och bra människor har dessutom namnsdag den första dagen i augusti.
tisdag 31 juli 2007
Tekniskt mankemang
Jaha något har hänt med min blogg, vet inte vad riktigt än men en del länkar och last och annat smått och gott har gått upp i rök. Kul.
söndag 29 juli 2007
Blandband del 25 och en del pladder
Mmmm Tori Amos, hon är go och rödhårig. Jag är ytterligt svag för rödhåriga kvinnor.
Pladder: Ännu en en hundattack i Malmö i helgen. Fem stora starka hundar bet ihjäl en liten stackare. När skall politikerna ta tag i det här ägarproblemet??
Grattis Åsa & Mattias på bröllopsdagen!! Jag kan bara beklaga att ni inte fick uppleva min närvaro men det bygger oxo på att jag blir inbjuden...............
Landskrona BOIS går väl sådär i Superettan, en liten förbättring har märkts på sistone tycker jag nog ändå. Jag ser gärna lillebror i Allsvenskan, inte minst skulle det innebära sex säkra poäng för oss himmelsblåa.
I vilket fall så är BOIS en riktig fotbollsförening med riktiga supportrar, inte alls som det dära konstiga röda kaffelaget (Zoegas tror jag och Zoegas smakar ju blähä) som tydligen kör nån slags halvmystisk afrikansk satsning samtidigt som ordinarie spelare säljs ut till rena reapriser. Jag har glömt namnet på klubben nu i all hast..öh...Heif?? Kan det vara Heif? Skit samma, jag skall inte belasta mitt minne med oväsentligheter.
Det har varit fult väder i sommar. Inget så kallat skorstensmålarväder, eller skaurstänsmaularväjer som vi säger häruppe i norrländska delen av Skåne. Eftersom jag börjar arbeta igen imorron så har jag nu utdelat en fatwa mot vädret, så ni alla som har semester i augusti kan räkna med fortsatt genuint uselt väder.
Fick inte jag så ska inte ni heller få är mitt enkla budskap.
Mitt älskade Derby County kommer att bli sist i Premier League kommande säsong, någon som sätter emot??
Snygga och äkta rödhåriga kändisar: Shirley Manson, Gillian Anderson, Nicole Kidman, Jean Grey i X-men, Heather Graham, Patti Scialfa, Charlize Theron, Julianne Moore, Kari Byron, Angelica Bridges, Marg Helgenberger, Sarah McLachlan, Art Garfunkel, I can go on and on and on
Tyvärr, men jag kan inte längre ta cykelsporten seriöst. Den har varit en förlorad sport i många år och det drabbar en sån klassiker som Tour de France som faktiskt är en riktig tevehöjdare. Roberto Vacchi är hur bra som helst. Men det var länge sedan jag tappade räkningen på alla dopingskandaler och det känns helt meningslöst att bli upprörd längre.
Henkeborg?? Är det Henkeborg klubben heter? Det är ju konstigt att namnet bara kan försvinna sådär, det känns som jag har fått en släng av Alzheimer...s
Jag väger numera 82,5 snåla kilo. Hunden Zigge väger exakt hälften.
Grattis Totte och Kalle på edra födelsedagar!! Jag kan bara beklaga att ni inte fick uppleva min närvaro men igår var jag bortrest och idag är jag för trött och sliten efter en helg med kroppsarbete. Ni får trösta er med att vi hade roligt i onsdags istället. Lisa Miskovsky var väl, så här i efterklokhetens klara sken, inte mer än godkänd.
Veckans citat: "Vi kan väl halalslakta den där labradoren, vänd svansen mot Mecka bara!"
Hörs dårå.
Pladder: Ännu en en hundattack i Malmö i helgen. Fem stora starka hundar bet ihjäl en liten stackare. När skall politikerna ta tag i det här ägarproblemet??
Grattis Åsa & Mattias på bröllopsdagen!! Jag kan bara beklaga att ni inte fick uppleva min närvaro men det bygger oxo på att jag blir inbjuden...............
Landskrona BOIS går väl sådär i Superettan, en liten förbättring har märkts på sistone tycker jag nog ändå. Jag ser gärna lillebror i Allsvenskan, inte minst skulle det innebära sex säkra poäng för oss himmelsblåa.
I vilket fall så är BOIS en riktig fotbollsförening med riktiga supportrar, inte alls som det dära konstiga röda kaffelaget (Zoegas tror jag och Zoegas smakar ju blähä) som tydligen kör nån slags halvmystisk afrikansk satsning samtidigt som ordinarie spelare säljs ut till rena reapriser. Jag har glömt namnet på klubben nu i all hast..öh...Heif?? Kan det vara Heif? Skit samma, jag skall inte belasta mitt minne med oväsentligheter.
Det har varit fult väder i sommar. Inget så kallat skorstensmålarväder, eller skaurstänsmaularväjer som vi säger häruppe i norrländska delen av Skåne. Eftersom jag börjar arbeta igen imorron så har jag nu utdelat en fatwa mot vädret, så ni alla som har semester i augusti kan räkna med fortsatt genuint uselt väder.
Fick inte jag så ska inte ni heller få är mitt enkla budskap.
Mitt älskade Derby County kommer att bli sist i Premier League kommande säsong, någon som sätter emot??
Snygga och äkta rödhåriga kändisar: Shirley Manson, Gillian Anderson, Nicole Kidman, Jean Grey i X-men, Heather Graham, Patti Scialfa, Charlize Theron, Julianne Moore, Kari Byron, Angelica Bridges, Marg Helgenberger, Sarah McLachlan, Art Garfunkel, I can go on and on and on
Tyvärr, men jag kan inte längre ta cykelsporten seriöst. Den har varit en förlorad sport i många år och det drabbar en sån klassiker som Tour de France som faktiskt är en riktig tevehöjdare. Roberto Vacchi är hur bra som helst. Men det var länge sedan jag tappade räkningen på alla dopingskandaler och det känns helt meningslöst att bli upprörd längre.
Henkeborg?? Är det Henkeborg klubben heter? Det är ju konstigt att namnet bara kan försvinna sådär, det känns som jag har fått en släng av Alzheimer...s
Jag väger numera 82,5 snåla kilo. Hunden Zigge väger exakt hälften.
Grattis Totte och Kalle på edra födelsedagar!! Jag kan bara beklaga att ni inte fick uppleva min närvaro men igår var jag bortrest och idag är jag för trött och sliten efter en helg med kroppsarbete. Ni får trösta er med att vi hade roligt i onsdags istället. Lisa Miskovsky var väl, så här i efterklokhetens klara sken, inte mer än godkänd.
Veckans citat: "Vi kan väl halalslakta den där labradoren, vänd svansen mot Mecka bara!"
Hörs dårå.
torsdag 26 juli 2007
This guy is awesome!
Mer komedi från "The Decider". De största komikerna är naturligtvis halva amerikanska befolkningen som lyckades välja idioten inte bara en gång utan TVÅ!!!
Only in America kids, only in America.
Enligt IraqBodyCount.org så är antalet civila döda mellan 65 000 till 75 000.
Men glöm inte att Saddam faktiskt försökte döda George W:s pappa, George H, och det måste få kosta.
Den incidenten skedde ett par år efter att Donald Rumsfeld var i Bagdad och skakade tass med just Saddam. Tänk var snabbt det kan svänga.
Från www.antiwar.com hämtas följande siffror var gäller antalet döda amerikanska soldater:
3645 (t.o.m. juli 07).
George och hans hejdukar kan aldrig ställas inför rätta för det lidande som dom åsamkat miljoner människor över hela världen.
Om ni lyssnar noga så kan ni höra tusentals amerikanska krigshjältar, som hjälpte oss att befria Europa från nazisterna, ligga och rotera i sina gravar över vad George har ställt till med.
Apropå galna tyskar. George kommer aldrig att få Nobels fredpris som exempelvis Henry Kissinger fick. Norska Nobelkommitén måste ha tullat ordentligt på champagnen när dom beslöt att krigsförbrytaren från Berlin skulle få fredspriset 1973. Men det är en annan historia.
Nu är det drygt ett år kvar till presidentvalet 2008 och det spelar ingen större roll om det blir en republikan, demokrat, independent-kandidat eller Miss Piggy som blir ny president. Vem som helst kommer att göra ett bättre jobb än "den där jävla Texas-gubben" för att citera Jan O Karlsson.
Åren 2000-2008 kommer gå till historien som de mörkaste åren i amerikansk politik sedan Richard"det är ingen lögn om du själv tror på det"Nixons glansdagar för drygt 35 år sedan. Aldrig tidigare har USA varit mer hatat av så många människor, över hela världen, än som idag. Och det är naturligtvis synd med tanke på allt det viktiga arbete som världens enda supermakt faktiskt gör för mänskligheten. Allt det goda drunknar nämligen i den stora inkompetenssoppan, och det är bara George och hans administration som kan hållas ansvariga för det.
Ja just det. De verkligt farliga människorna, som George faktiskt jagade lite slött innan Saddam kom på tapeten, nämligen nätverket Al-Qaida, har fler anhängare än någonsin och fler och fler Al-Qaida-liknande grupper har skapats under de senaste åren. Tyvärr sitter väl Usama och hans skäggiga kamrater i detta nu och planerar nya terrordåd. Och han är inte ensam. Det finns många därute som inte vill annat än att förgöra "den stora Satan", the land of the free and the home of the brave.
Åh George åh George, du började ju jakten, varför kunde du inte ha avslutat den ordentligt??
Nä, George ville bara ha Saddam och jag undrar lite vad alla 9/11-anhöriga tycker om det idag?
Only in America kids, only in America.
Enligt IraqBodyCount.org så är antalet civila döda mellan 65 000 till 75 000.
Men glöm inte att Saddam faktiskt försökte döda George W:s pappa, George H, och det måste få kosta.
Den incidenten skedde ett par år efter att Donald Rumsfeld var i Bagdad och skakade tass med just Saddam. Tänk var snabbt det kan svänga.
Från www.antiwar.com hämtas följande siffror var gäller antalet döda amerikanska soldater:
3645 (t.o.m. juli 07).
George och hans hejdukar kan aldrig ställas inför rätta för det lidande som dom åsamkat miljoner människor över hela världen.
Om ni lyssnar noga så kan ni höra tusentals amerikanska krigshjältar, som hjälpte oss att befria Europa från nazisterna, ligga och rotera i sina gravar över vad George har ställt till med.
Apropå galna tyskar. George kommer aldrig att få Nobels fredpris som exempelvis Henry Kissinger fick. Norska Nobelkommitén måste ha tullat ordentligt på champagnen när dom beslöt att krigsförbrytaren från Berlin skulle få fredspriset 1973. Men det är en annan historia.
Nu är det drygt ett år kvar till presidentvalet 2008 och det spelar ingen större roll om det blir en republikan, demokrat, independent-kandidat eller Miss Piggy som blir ny president. Vem som helst kommer att göra ett bättre jobb än "den där jävla Texas-gubben" för att citera Jan O Karlsson.
Åren 2000-2008 kommer gå till historien som de mörkaste åren i amerikansk politik sedan Richard"det är ingen lögn om du själv tror på det"Nixons glansdagar för drygt 35 år sedan. Aldrig tidigare har USA varit mer hatat av så många människor, över hela världen, än som idag. Och det är naturligtvis synd med tanke på allt det viktiga arbete som världens enda supermakt faktiskt gör för mänskligheten. Allt det goda drunknar nämligen i den stora inkompetenssoppan, och det är bara George och hans administration som kan hållas ansvariga för det.
Ja just det. De verkligt farliga människorna, som George faktiskt jagade lite slött innan Saddam kom på tapeten, nämligen nätverket Al-Qaida, har fler anhängare än någonsin och fler och fler Al-Qaida-liknande grupper har skapats under de senaste åren. Tyvärr sitter väl Usama och hans skäggiga kamrater i detta nu och planerar nya terrordåd. Och han är inte ensam. Det finns många därute som inte vill annat än att förgöra "den stora Satan", the land of the free and the home of the brave.
Åh George åh George, du började ju jakten, varför kunde du inte ha avslutat den ordentligt??
Nä, George ville bara ha Saddam och jag undrar lite vad alla 9/11-anhöriga tycker om det idag?
tisdag 24 juli 2007
En morgon för en lyssnare.
Du tittar på mig och jag ser i din blick att du tänker döda mig med dina ord. Du ska bara tortera mig litet först och sedan dödar du mig. Du vill säga det nu, innan frukosten. Du vill att jag ska vara tyst och lyssna.
Men varför?
Varför kan du inte bara gå din väg? Varför måste du stå där och titta på mig och ge mig den där blicken som är fylld med din låtsassorg? Dina ögon säger så mycket mer än alla dina ord. Har du legat hela natten och tänkt på vad du skall säga? Du ser trött ut. Det ser ut som du knappt har sovit något alls.
Det kanske är planen, att se lite trött och ledsen ut och sedan döda mig effektivt och obarmhärtigt. Go ahead, make my day. Varför har du inte sagt något tidigare? Vi kan väl prata om det här, vi är ändå vuxna människor.
Inget samtal, bara du skall prata. Okej, visst, jag lyssnar. Jag är en god lyssnare. Du kör ditt tal från det manus som du tänkt på hela natten och jag lyssnar och nickar och tittar rätt in i dina ögon. Det är dina mördarögon. Nu skall du mörda OSS! VI kommer aldrig mer att vara. Enheten är borta och därmed också magin. Du säger att det kanske aldrig har funnits något starkt mellan oss. Det var en lek som blev litet allvarligare bara. Jaha, där ser man, en lek, vad bra att du berättar det. Du är lekledaren och jag är din leksak.
Givetvis är allt mitt fel, det medger jag. Det är inte du, det är jag. Som vanligt. Det måste det vara eftersom du går din väg. Den vägen har du varit på förut. Du behöver ingen vägvisning, du hittar så bra ändå. Och vägen går inte åt mitt håll.
Varför har jag inte märkt nånting? Du var ju lycklig igår kväll. Eller var du inte det? Har du inte varit ärlig mot mig?
Du har alltså ljugit för mig, spelat ett sjukt spel, utnyttjat mig ett litet tag som en leksak, och nu, när det passar dig, så skall jag läggas på tippen.
Jag vill att du går nu, jag vill inte ha en lögnare i mitt hus! Ut ur mitt hem och kom aldrig tillbaka!
Då ser jag att du gråter, du har tappat bort ditt manus. Du vill säga förlåt och kramas och börja om, och jag går på den teatern igen, för jag förlåter dig och kramar om dig. Vi lappar ihop våra trasiga hjärtan och äter frukost ihop. Du säger något till mig men jag hör inte vad det är, för jag är din leksak igen och har slutat att lyssna.
Men varför?
Varför kan du inte bara gå din väg? Varför måste du stå där och titta på mig och ge mig den där blicken som är fylld med din låtsassorg? Dina ögon säger så mycket mer än alla dina ord. Har du legat hela natten och tänkt på vad du skall säga? Du ser trött ut. Det ser ut som du knappt har sovit något alls.
Det kanske är planen, att se lite trött och ledsen ut och sedan döda mig effektivt och obarmhärtigt. Go ahead, make my day. Varför har du inte sagt något tidigare? Vi kan väl prata om det här, vi är ändå vuxna människor.
Inget samtal, bara du skall prata. Okej, visst, jag lyssnar. Jag är en god lyssnare. Du kör ditt tal från det manus som du tänkt på hela natten och jag lyssnar och nickar och tittar rätt in i dina ögon. Det är dina mördarögon. Nu skall du mörda OSS! VI kommer aldrig mer att vara. Enheten är borta och därmed också magin. Du säger att det kanske aldrig har funnits något starkt mellan oss. Det var en lek som blev litet allvarligare bara. Jaha, där ser man, en lek, vad bra att du berättar det. Du är lekledaren och jag är din leksak.
Givetvis är allt mitt fel, det medger jag. Det är inte du, det är jag. Som vanligt. Det måste det vara eftersom du går din väg. Den vägen har du varit på förut. Du behöver ingen vägvisning, du hittar så bra ändå. Och vägen går inte åt mitt håll.
Varför har jag inte märkt nånting? Du var ju lycklig igår kväll. Eller var du inte det? Har du inte varit ärlig mot mig?
Du har alltså ljugit för mig, spelat ett sjukt spel, utnyttjat mig ett litet tag som en leksak, och nu, när det passar dig, så skall jag läggas på tippen.
Jag vill att du går nu, jag vill inte ha en lögnare i mitt hus! Ut ur mitt hem och kom aldrig tillbaka!
Då ser jag att du gråter, du har tappat bort ditt manus. Du vill säga förlåt och kramas och börja om, och jag går på den teatern igen, för jag förlåter dig och kramar om dig. Vi lappar ihop våra trasiga hjärtan och äter frukost ihop. Du säger något till mig men jag hör inte vad det är, för jag är din leksak igen och har slutat att lyssna.
söndag 22 juli 2007
Bloggsemestern är tillfälligt off
Tanken var så här: jag skulle idag cykla ut till mina föräldrar för att spendera några dagar i mitt föräldrahem. Nu blev det intet. Dessutom så har det ju regnat så förbannat och tittar jag ut nu så regnar det fortfarande.
Från och till hela denna veckan har jag varit konstig i kroppen. Kramper, yrsel, spasmer, ryckningar, mardrömmar, muntorrhet och illamående. Kände/känner mig bara sämre och sämre för varje dag.
Att jag inte kom på varför jag mådde dåligt förrän idag är verkligen mycket märkligt och får belasta mitt allmänna inkompetenskonto.
Det är ingen större hemlighet längre att jag förra året tog bort ett antal tumörer i dom nedre regionerna och på grund av detta mådde fruktansvärt dåligt mentalt. Ni som inte känner till det här har läst min blogg med dålig skärpa helt enkelt.
Ni som eventuellt umgicks med mig under förra året lär inte ha märkt så mycket under sjäva processen eftersom jag är en excellent skådespelare...
I vilket fall som helst så mådde jag så jävla dåligt att att hade jag inte fått hjälp så hade jag med största sannolikhet inte skrivit de här raderna just nu.
Jag fick hjälp och fick även utskrivet antidepressiva tabletter. Jag har inget emot dessa tabletter för dom har verkligen hjälpt.
Hela den här processen är också, på ett skumt sätt, mycket intressant. Man lär sig så otroligt mycket om sig själv som människa. Eftersom jag har diabetes sedan många år så vågar jag påstå att jag känner min kropp och min själ ytterst bra och bättre än de flesta andra. Ni har ingen som helst aning om vilka resor jag har varit med om både kroppsligt och framförallt själsligt. Det är dock inget jag kan rekommendera och jag garanterar att jag gärna hade sluppit allt om jag hade fått välja.
Förra måndagen slutade jag så att äta antidepressivt. Helt tvärt, tabletterna var ju slut och det var inget mer med det. Jag glömde bort den där lilla detaljen som kallas utsättningssymptom. Dvs. kroppen reagerar på att den där tabletten med de dära konstiga verksamma ämnena helt plötsligt inte finns i kroppen längre. Då omvänder systemet sin förut så goda uppfattning om den dära tabletten och ser den istället som en fiende och då skall min kropp minsann helt plötsligt renas och rensas ut på dessa farliga slaggprodukter som den dära elakingen till tablett har skapat, och, pust, resultatet blir att man mår skit och piss!!
Jag glömde bort den lilla detaljen om utsättning helt enkelt, och efter viss konsultation inser jag nu att man inte bara kan sluta med sådana tabletter hux flux, utan behandligen måste planas ut långsamt. Vi pratar inte Läkerol här. Alltså måste jag besöka min doktor imorrn och kunde följaktigen inte cykla idag.
Jösses vilken lång förklaring till en inställd cykeltur.
När jag ända är igång så kan jag ju beta av några vanliga "sanningar" om "Läkerolen" och det här med att må dåligt i knoppen. Eftersom jag vet att dom åsikterna tyvärr finns därute bland folk och fä.
Det finns inget facit och ingen mall och inget manus om depressioner. Det finns det sällan när det kommer till det mänskliga beteendet.
Nej, man behöver inte vara "hög" under en behandling bara för att man käkar antidepressivt. Tar man den styrka som läkaren efter mycket noggranna analyser har tagit fram till sin patient så brukar det innebära att hjärnan faktiskt är klarare än någonsin eftersom man är piggare, sover bättre, kan tänka rationellt igen och få tillbaka sina riktiga känslor. Ett apatiskt tillstånd är ingen lek, tro mig. Självfallet kan man missbruka tabletterna i akt och mening att skada sig själv, men det kan man göra med ett rödtjut och en grabbnäve Alvedon oxo.
Nej, alla blir inte aggressiva och farliga för andra (och sig själv) för att man äter antidepressivt. Det är större risk att en diabetiker blir aggressiv under ett blodsockerfall, vilket jag i och för sig inte heller blir, än att det går omkring en massa farliga tablettkäkande psykfall på gator och torg. Jag vill påstå att vem som helst kan drabbas av det här. Grannen, arbetskamraten, polaren. Men eftersom de flesta tycker det är jobbigt att tala om dessa sakerna inför familj och vänner, mycket på grund av just fördomar, så håller man käft och lider i det tysta.
Det problemet har jag dock inte längre som ni kanske märker.
Nej, alla åker inte ut och in på psykakuten på grund av att man har en depression. Jag har aldrig varit på en sådan inrättning i hela mitt liv, (det kanske jag skulle behöva av andra själ ;)) jag tog kontakt med min husläkare och mer komplicerat än så behöver det inte vara.
Nej, bara för att man har fått en depression så innebär det inte att man behöver vara en känslomässigt "svagare" människa, och en människa som inte kan ta en motgång. Det finns nog inget som jag tycker är mer korkat än dom åsikterna. Alla som säger att "jag kan aldrig drabbas av det här eftersom jag är sån och sån och sån och så vidare" då säger jag bara: BULLSHIT!! Jag trodde väl för fan inte själv att jag skulle bli deprimerad. Jag fattade inte vad det handlade om förrän jag fick det själv, nämligen att det inte är jag som bestämmer när jag skall bli sjuk, det är sjukdomen som bestämmer!!! Dom som säger så där att dom "vet" att dom inte kan få en psykisk sjukdom, till dom brukar jag säga, "vad bra för dig, då vet du oxo att du inte kan få cancer, alzheimers eller urinvägsinfektion också då eller?" Och då brukar oftast vederbörande ha svårt att hitta bärande argument...
Du som människa kan inte avgöra om du skall bli deprimerad, du har inga val att göra på det området. Spelar ingen roll om du heter Albert Einstein, Lasse Larsson, Bill Gates eller Svea Svensson. Ingen människa, oavsett hur jävla tuff man än tror att man är, är en maskin. Så är det.
Jag menar att dom som tar sig igenom en sådan här process med ett gott resultat, dvs blir friska, har en otroligt stark mental styrka eftersom vi måste gräva ännu djupare i själen för att hitta kraften att överleva.
I alla fall var det därför som jag inte kunde cykla idag.
By the way, thanks for the add dear sister, som kidsen säger nuförtiden...
Lite Sophie:
Från och till hela denna veckan har jag varit konstig i kroppen. Kramper, yrsel, spasmer, ryckningar, mardrömmar, muntorrhet och illamående. Kände/känner mig bara sämre och sämre för varje dag.
Att jag inte kom på varför jag mådde dåligt förrän idag är verkligen mycket märkligt och får belasta mitt allmänna inkompetenskonto.
Det är ingen större hemlighet längre att jag förra året tog bort ett antal tumörer i dom nedre regionerna och på grund av detta mådde fruktansvärt dåligt mentalt. Ni som inte känner till det här har läst min blogg med dålig skärpa helt enkelt.
Ni som eventuellt umgicks med mig under förra året lär inte ha märkt så mycket under sjäva processen eftersom jag är en excellent skådespelare...
I vilket fall som helst så mådde jag så jävla dåligt att att hade jag inte fått hjälp så hade jag med största sannolikhet inte skrivit de här raderna just nu.
Jag fick hjälp och fick även utskrivet antidepressiva tabletter. Jag har inget emot dessa tabletter för dom har verkligen hjälpt.
Hela den här processen är också, på ett skumt sätt, mycket intressant. Man lär sig så otroligt mycket om sig själv som människa. Eftersom jag har diabetes sedan många år så vågar jag påstå att jag känner min kropp och min själ ytterst bra och bättre än de flesta andra. Ni har ingen som helst aning om vilka resor jag har varit med om både kroppsligt och framförallt själsligt. Det är dock inget jag kan rekommendera och jag garanterar att jag gärna hade sluppit allt om jag hade fått välja.
Förra måndagen slutade jag så att äta antidepressivt. Helt tvärt, tabletterna var ju slut och det var inget mer med det. Jag glömde bort den där lilla detaljen som kallas utsättningssymptom. Dvs. kroppen reagerar på att den där tabletten med de dära konstiga verksamma ämnena helt plötsligt inte finns i kroppen längre. Då omvänder systemet sin förut så goda uppfattning om den dära tabletten och ser den istället som en fiende och då skall min kropp minsann helt plötsligt renas och rensas ut på dessa farliga slaggprodukter som den dära elakingen till tablett har skapat, och, pust, resultatet blir att man mår skit och piss!!
Jag glömde bort den lilla detaljen om utsättning helt enkelt, och efter viss konsultation inser jag nu att man inte bara kan sluta med sådana tabletter hux flux, utan behandligen måste planas ut långsamt. Vi pratar inte Läkerol här. Alltså måste jag besöka min doktor imorrn och kunde följaktigen inte cykla idag.
Jösses vilken lång förklaring till en inställd cykeltur.
När jag ända är igång så kan jag ju beta av några vanliga "sanningar" om "Läkerolen" och det här med att må dåligt i knoppen. Eftersom jag vet att dom åsikterna tyvärr finns därute bland folk och fä.
Det finns inget facit och ingen mall och inget manus om depressioner. Det finns det sällan när det kommer till det mänskliga beteendet.
Nej, man behöver inte vara "hög" under en behandling bara för att man käkar antidepressivt. Tar man den styrka som läkaren efter mycket noggranna analyser har tagit fram till sin patient så brukar det innebära att hjärnan faktiskt är klarare än någonsin eftersom man är piggare, sover bättre, kan tänka rationellt igen och få tillbaka sina riktiga känslor. Ett apatiskt tillstånd är ingen lek, tro mig. Självfallet kan man missbruka tabletterna i akt och mening att skada sig själv, men det kan man göra med ett rödtjut och en grabbnäve Alvedon oxo.
Nej, alla blir inte aggressiva och farliga för andra (och sig själv) för att man äter antidepressivt. Det är större risk att en diabetiker blir aggressiv under ett blodsockerfall, vilket jag i och för sig inte heller blir, än att det går omkring en massa farliga tablettkäkande psykfall på gator och torg. Jag vill påstå att vem som helst kan drabbas av det här. Grannen, arbetskamraten, polaren. Men eftersom de flesta tycker det är jobbigt att tala om dessa sakerna inför familj och vänner, mycket på grund av just fördomar, så håller man käft och lider i det tysta.
Det problemet har jag dock inte längre som ni kanske märker.
Nej, alla åker inte ut och in på psykakuten på grund av att man har en depression. Jag har aldrig varit på en sådan inrättning i hela mitt liv, (det kanske jag skulle behöva av andra själ ;)) jag tog kontakt med min husläkare och mer komplicerat än så behöver det inte vara.
Nej, bara för att man har fått en depression så innebär det inte att man behöver vara en känslomässigt "svagare" människa, och en människa som inte kan ta en motgång. Det finns nog inget som jag tycker är mer korkat än dom åsikterna. Alla som säger att "jag kan aldrig drabbas av det här eftersom jag är sån och sån och sån och så vidare" då säger jag bara: BULLSHIT!! Jag trodde väl för fan inte själv att jag skulle bli deprimerad. Jag fattade inte vad det handlade om förrän jag fick det själv, nämligen att det inte är jag som bestämmer när jag skall bli sjuk, det är sjukdomen som bestämmer!!! Dom som säger så där att dom "vet" att dom inte kan få en psykisk sjukdom, till dom brukar jag säga, "vad bra för dig, då vet du oxo att du inte kan få cancer, alzheimers eller urinvägsinfektion också då eller?" Och då brukar oftast vederbörande ha svårt att hitta bärande argument...
Du som människa kan inte avgöra om du skall bli deprimerad, du har inga val att göra på det området. Spelar ingen roll om du heter Albert Einstein, Lasse Larsson, Bill Gates eller Svea Svensson. Ingen människa, oavsett hur jävla tuff man än tror att man är, är en maskin. Så är det.
Jag menar att dom som tar sig igenom en sådan här process med ett gott resultat, dvs blir friska, har en otroligt stark mental styrka eftersom vi måste gräva ännu djupare i själen för att hitta kraften att överleva.
I alla fall var det därför som jag inte kunde cykla idag.
By the way, thanks for the add dear sister, som kidsen säger nuförtiden...
Lite Sophie:
lördag 21 juli 2007
fredag 20 juli 2007
Tänker på Teet Härm...
Mitt 100:e inlägg skrivs i detta nu. Jag vet varför jag måste ha denna bloggen.
För att få ut text. Jag kan t.ex. inte gå och grilla med mina vänner ikväll förrän jag har skrivit av mig det här. En massa text. Eller en textmassa. Det är lite olika beroende på hur jag mår.
En textutlösning måste alltså ske med jämna mellanrum. Dessutom är det fan så mycket billigare än terapeuter och kuratorer.
Syster M lanserar en teori om vem som är ansvarig för att jag fick diabetes.
Galghumor kallar jag det och tro mig när jag skriver det, JAG TAR INTE ILLA UPP PÅ NÅGE VIS!
Vem är Teet Härm? Kommer till det. Senare.
Sitter på en buss mellan metropolerna Åstorp och Perstorp. På grund av en olycka i Klippan måste vi resande ta bussen mellan dessa orter. Vi vill ju inte explodera.
Jag sitter på bussen.
Jag har Eldkvarn i mina lurar och Plura sjunger så fint. Om olycklig kärlek, ett ovanligt ämne.
Där sitter mannen som har cancer. Jag vet detta eftersom jag ser hans ben. Dom ser inte kloka ut men han bryr sig inte för han är stolt och vid liv och har rätt att sitta i en buss som alla andra trots att han är dödssjuk och har obehagliga ben. Fan vad Eldkvarn är bäst tänker jag. Jag får en omedelbar respekt för den sjuke mannen. Han ser lycklig ut. Eftersom han vet vad som väntar så har han slutat bry sig. Han bara njuter av livet och solen och har skitsnygga kortbrallor.
Unga flickor finns det också i bussen, och alla har sina mobiltelefoner framme. Det skall ringas till ditten och datten. Och lilla pluttelutten. Nåt sånt.
"Nu har jag åkt hela jävla vägen från Köpenhamn och jag är sen så då kan du väl hämta mig på stationen i Kristianstad" "Nähe, så skiiit i dé då!!"
"Jävla idiot". Några medsystrar på bussen ger henne den där blicken som säger att "vi håller på dig och om du inte visste det så är män svin".
Ja, visst är vi det.
Tjejen i rosa trycker på sin MP3-spelare och hon trycker och trycker och trycker. Fan vad hon trycker. Själv har jag bara Plura. Snackade lite med polarna om att grilla ikväll. Ska bli gott.
Då tänker jag på Teet Härm.
Den nedstämde mannen sitter tvärsemot. Brevid mig sitter en blond tjej. Hon sover och tänker inte på Teet Härm, gissar jag. Först var hon vaken och bara stirrade ut och suckade och stönade och såg ledsen ut. Jag bjöd på ett leeende och hon bjöd inte tillbaka. Den nedstämde mannen tittar bara ut genom fönstret och våra blickar möts genom fönstrets spegelbild. Vi tittar på varandra och jag ser att han är helt förkrossad. Vilka ögon han har. Han är genuint nedstämd. Vad det nu innebär. Plura vill att vi skall bli fulla för kärlekens skull. Jag vill bli full på kärlek. Och alkohol. Jag har ju förfan semester. Fan va jag och syster M pratar bra ihop, tänker jag på bussen. Jag gillar henne och jag tror vi är ganska lika egentligen. Fast vi måste lära känna varandra ordentligt först.
Några barn skriker, fast inte alla. Barnet bakom mig visslar på sin pipa. Suckar och stön hörs. Låt barnet vissla på sin pipa tänker jag. Det kan vara den enda glädjen som just det barnet har denna vackra dag. Mannen med cancer bara ler. Han bryr sig inte om inställda tåg eller varma bussar. Fy fan va skönt att ha det så.
Den unge mannen i sporttröja är ju helt mal placé på den här bussen. Hur fan stavas det förresten? Skit samma jag har ju semester...Men, åh, vad han har körkort och bil. Han läser KING som är ett livstilsmagasin för män. Den unge mannen har en livstil. Vad har jag för livstil tänker jag. Och han har en snygg sporttröja och läser om hårtransplantationer i KING. Han ser ut att ha ett tjockt och fint hår.
Den nedstämde tittar på cancermannens ben och ler litegrann. HAN LER!!! Den nedstämde ler åt den lycklige cancersjuke mannen. Världen är åt helvete. Tjejen i rosa hittar inte sin låt och barnen skriker och ett barn visslar på sin pipa och jag undrar hur vi som är i denna bussen skulle klara oss på en öde ö. Ett slags oförberett Expedition:Robinson. Just på den här bussen måste all världens klokskap vara samlad. De långa och tjocka, de smala och snygga, barn, gamla, kristna och muslimer och en sjuk man. Bussföraren kanske kan köra oss till den öde ön.
Fan va Plura sjunger, han sjunger för full hals och han har aldrig sjungit bättre.
Jag gillar dom här människorna. Det är vi mot resten av världen. I alla fall tills vi kommer till Perstorp. Vi närmar oss faktiskt ser jag när jag tittar ut genom fönstret och möter den nedstämdes blick. Han har slutat le. Vi är framme.
Åh vad jag hatar Perstorp är det sista jag hör innan jag stiger av bussen. Mannen med cancer bara skrattar och den rosa tjejen kanske har hittat sin låt och Plura sjunger bara för mig...
Teet Härm är nog mest känd som "Obducenten". Han och "Allmänläkaren" stod åtalade i det mycket kända Catrine da Costa-fallet. De blev friade för mord men däremot fällda för själva styckningen av Catrine. Jag har ingen åsikt om de är skyldiga till mord eller ej, de förlorade sina läkarlicenser och har vad jag förstår inte mycket till liv idag. Vill man läsa om fallet ur ett å-ena-sidan-å-andra-sidan-perspektiv så rekommenderas Hanna Olssons "Catrine och rättvisan" samt Per Lindebergs bok "Döden är en man". Undvik om det går Lars Borgnäs bok i detta ärende. Han är en stolle.
"Allmänläkaren" hade en dotter som enligt barnets mamma, och de barnpsykologer utredde händelserna, var med "Allmänläkaren" och "Obducenten" vid styckningen av Catrines kropp. Enligt utredningen var barnet närvarande när männen kapade Catrines huvud. Detta huvud lades sedan på grillen. När jag läste om det här för en massa år sedan såg kan jag aldrig mer grilla utan att tänka på Teet Härm.
För att få ut text. Jag kan t.ex. inte gå och grilla med mina vänner ikväll förrän jag har skrivit av mig det här. En massa text. Eller en textmassa. Det är lite olika beroende på hur jag mår.
En textutlösning måste alltså ske med jämna mellanrum. Dessutom är det fan så mycket billigare än terapeuter och kuratorer.
Syster M lanserar en teori om vem som är ansvarig för att jag fick diabetes.
Galghumor kallar jag det och tro mig när jag skriver det, JAG TAR INTE ILLA UPP PÅ NÅGE VIS!
Vem är Teet Härm? Kommer till det. Senare.
Sitter på en buss mellan metropolerna Åstorp och Perstorp. På grund av en olycka i Klippan måste vi resande ta bussen mellan dessa orter. Vi vill ju inte explodera.
Jag sitter på bussen.
Jag har Eldkvarn i mina lurar och Plura sjunger så fint. Om olycklig kärlek, ett ovanligt ämne.
Där sitter mannen som har cancer. Jag vet detta eftersom jag ser hans ben. Dom ser inte kloka ut men han bryr sig inte för han är stolt och vid liv och har rätt att sitta i en buss som alla andra trots att han är dödssjuk och har obehagliga ben. Fan vad Eldkvarn är bäst tänker jag. Jag får en omedelbar respekt för den sjuke mannen. Han ser lycklig ut. Eftersom han vet vad som väntar så har han slutat bry sig. Han bara njuter av livet och solen och har skitsnygga kortbrallor.
Unga flickor finns det också i bussen, och alla har sina mobiltelefoner framme. Det skall ringas till ditten och datten. Och lilla pluttelutten. Nåt sånt.
"Nu har jag åkt hela jävla vägen från Köpenhamn och jag är sen så då kan du väl hämta mig på stationen i Kristianstad" "Nähe, så skiiit i dé då!!"
"Jävla idiot". Några medsystrar på bussen ger henne den där blicken som säger att "vi håller på dig och om du inte visste det så är män svin".
Ja, visst är vi det.
Tjejen i rosa trycker på sin MP3-spelare och hon trycker och trycker och trycker. Fan vad hon trycker. Själv har jag bara Plura. Snackade lite med polarna om att grilla ikväll. Ska bli gott.
Då tänker jag på Teet Härm.
Den nedstämde mannen sitter tvärsemot. Brevid mig sitter en blond tjej. Hon sover och tänker inte på Teet Härm, gissar jag. Först var hon vaken och bara stirrade ut och suckade och stönade och såg ledsen ut. Jag bjöd på ett leeende och hon bjöd inte tillbaka. Den nedstämde mannen tittar bara ut genom fönstret och våra blickar möts genom fönstrets spegelbild. Vi tittar på varandra och jag ser att han är helt förkrossad. Vilka ögon han har. Han är genuint nedstämd. Vad det nu innebär. Plura vill att vi skall bli fulla för kärlekens skull. Jag vill bli full på kärlek. Och alkohol. Jag har ju förfan semester. Fan va jag och syster M pratar bra ihop, tänker jag på bussen. Jag gillar henne och jag tror vi är ganska lika egentligen. Fast vi måste lära känna varandra ordentligt först.
Några barn skriker, fast inte alla. Barnet bakom mig visslar på sin pipa. Suckar och stön hörs. Låt barnet vissla på sin pipa tänker jag. Det kan vara den enda glädjen som just det barnet har denna vackra dag. Mannen med cancer bara ler. Han bryr sig inte om inställda tåg eller varma bussar. Fy fan va skönt att ha det så.
Den unge mannen i sporttröja är ju helt mal placé på den här bussen. Hur fan stavas det förresten? Skit samma jag har ju semester...Men, åh, vad han har körkort och bil. Han läser KING som är ett livstilsmagasin för män. Den unge mannen har en livstil. Vad har jag för livstil tänker jag. Och han har en snygg sporttröja och läser om hårtransplantationer i KING. Han ser ut att ha ett tjockt och fint hår.
Den nedstämde tittar på cancermannens ben och ler litegrann. HAN LER!!! Den nedstämde ler åt den lycklige cancersjuke mannen. Världen är åt helvete. Tjejen i rosa hittar inte sin låt och barnen skriker och ett barn visslar på sin pipa och jag undrar hur vi som är i denna bussen skulle klara oss på en öde ö. Ett slags oförberett Expedition:Robinson. Just på den här bussen måste all världens klokskap vara samlad. De långa och tjocka, de smala och snygga, barn, gamla, kristna och muslimer och en sjuk man. Bussföraren kanske kan köra oss till den öde ön.
Fan va Plura sjunger, han sjunger för full hals och han har aldrig sjungit bättre.
Jag gillar dom här människorna. Det är vi mot resten av världen. I alla fall tills vi kommer till Perstorp. Vi närmar oss faktiskt ser jag när jag tittar ut genom fönstret och möter den nedstämdes blick. Han har slutat le. Vi är framme.
Åh vad jag hatar Perstorp är det sista jag hör innan jag stiger av bussen. Mannen med cancer bara skrattar och den rosa tjejen kanske har hittat sin låt och Plura sjunger bara för mig...
Teet Härm är nog mest känd som "Obducenten". Han och "Allmänläkaren" stod åtalade i det mycket kända Catrine da Costa-fallet. De blev friade för mord men däremot fällda för själva styckningen av Catrine. Jag har ingen åsikt om de är skyldiga till mord eller ej, de förlorade sina läkarlicenser och har vad jag förstår inte mycket till liv idag. Vill man läsa om fallet ur ett å-ena-sidan-å-andra-sidan-perspektiv så rekommenderas Hanna Olssons "Catrine och rättvisan" samt Per Lindebergs bok "Döden är en man". Undvik om det går Lars Borgnäs bok i detta ärende. Han är en stolle.
"Allmänläkaren" hade en dotter som enligt barnets mamma, och de barnpsykologer utredde händelserna, var med "Allmänläkaren" och "Obducenten" vid styckningen av Catrines kropp. Enligt utredningen var barnet närvarande när männen kapade Catrines huvud. Detta huvud lades sedan på grillen. När jag läste om det här för en massa år sedan såg kan jag aldrig mer grilla utan att tänka på Teet Härm.
torsdag 19 juli 2007
Sommar, sommar, sommar
En klassiker utan tvekan. I år har det varit mycket ojämn kvalitet på programmen tycker jag. Men de senaste dagarna har det blivit en härlig uppryckning. Margareta Strömstedt i söndags, Göran Zachrisson igår och en otroligt avslappnad och cool Rigmor Gustafsson idag. Camilla Läckberg? Tyvärr var hon lika tråkig och ointressant som hennes egna böcker...
Alla som spelar Joni Mitchell i sina sommarprogram är bra och goda människor!
Alla som spelar Joni Mitchell i sina sommarprogram är bra och goda människor!
onsdag 18 juli 2007
...
Jag tänker på vad jag övergivit
jag tänker på min övergivenhet....
Den djupa kvällen djupnar, allt är stilla:
Ett hundskall klingar långt ur fjärran ensamhet.
Ett fönster lyser - elden vaktar kojan . . .
En stjärna faller - det var höstens stjärna!
Nu drog den vita sommarn bort sin hand
och lät sin gullring falla ner i tjärnen
som pant för löftet om ett annat land!
Och kunde jag den glömda formeln minnas
och kunde jag den gyllne ringen finna,
då vore sommarn min i evighet . . .
Jag tänker på vad jag har övergivit,
jag tänker på min övergivenhet . . .
G.E.
jag tänker på min övergivenhet....
Den djupa kvällen djupnar, allt är stilla:
Ett hundskall klingar långt ur fjärran ensamhet.
Ett fönster lyser - elden vaktar kojan . . .
En stjärna faller - det var höstens stjärna!
Nu drog den vita sommarn bort sin hand
och lät sin gullring falla ner i tjärnen
som pant för löftet om ett annat land!
Och kunde jag den glömda formeln minnas
och kunde jag den gyllne ringen finna,
då vore sommarn min i evighet . . .
Jag tänker på vad jag har övergivit,
jag tänker på min övergivenhet . . .
G.E.
tisdag 17 juli 2007
Den nye Duane Allman
Well, han kallas tydligen så ibland av dom som vet. Guitar World t.ex. Rolling Stone Magazine satte Derek Trucks som nummer 81 på den numera kraftigt omdiskuterade "100 greatest guitarists of all time" 2003. Då var killen 24 år.
I vilket fall som helst så spelar han ju numera med Allman brothers band. Ja, han är brorson till Butch. Gregg Allman borde vara rätt så nöjd med att äntligen har hittat en värdig arvtagare till bror sin.
Idag kan det bli Allman i min spelare hela dagen, tammefan.
I vilket fall som helst så spelar han ju numera med Allman brothers band. Ja, han är brorson till Butch. Gregg Allman borde vara rätt så nöjd med att äntligen har hittat en värdig arvtagare till bror sin.
Idag kan det bli Allman i min spelare hela dagen, tammefan.
måndag 16 juli 2007
Fy fan
Vissa dagar så tycker jag faktiskt att diabetes inte är en så farlig sjukdom.
Vissa dagar så hatar jag den så oerhört mycket att jag inte finner ord för det. Idag är en sådan dag. Jag hatar den.
En gång så sa en bekant med diabetes till mig att hon inte såg sig själv som en människa längre, hon såg sig enbart som en diabetiker. Allt, precis allt gjordes utifrån ett diabetesperspektiv. Hon hade inga mänskliga behov längre, bara diabetesbehov. Ungefär så. Åh fy fan.
Ett äkta och innerligt hat. Jag trodde inte att jag kunde känna ett hat men det kan jag tydligen. Tyvärr blir även hatet en vardag till slut.
Vem bestämde att jag skulle dras med detta i MITT ENDA LIV HÄR PÅ JORDEN??? Inte konstigt att man blivit ateist.
Förlåt kära syster att jag inte orkade träffa dig idag men jag är så helt otroligt slut och väck och trött och framförallt på ett uselt humör. Jag kommer igen snart.
Diabetes - try it you'll like it! Ska bli mitt semi-ironiska motto idag.
Vissa dagar så hatar jag den så oerhört mycket att jag inte finner ord för det. Idag är en sådan dag. Jag hatar den.
En gång så sa en bekant med diabetes till mig att hon inte såg sig själv som en människa längre, hon såg sig enbart som en diabetiker. Allt, precis allt gjordes utifrån ett diabetesperspektiv. Hon hade inga mänskliga behov längre, bara diabetesbehov. Ungefär så. Åh fy fan.
Ett äkta och innerligt hat. Jag trodde inte att jag kunde känna ett hat men det kan jag tydligen. Tyvärr blir även hatet en vardag till slut.
Vem bestämde att jag skulle dras med detta i MITT ENDA LIV HÄR PÅ JORDEN??? Inte konstigt att man blivit ateist.
Förlåt kära syster att jag inte orkade träffa dig idag men jag är så helt otroligt slut och väck och trött och framförallt på ett uselt humör. Jag kommer igen snart.
Diabetes - try it you'll like it! Ska bli mitt semi-ironiska motto idag.
söndag 15 juli 2007
The Boss
Okej jag tror storyn är nåt sånt här (och rätta mig gärna om jag har fel).
Bruce är på Europa-turne och gör ett stopp i Köpenhamn. Året år 1988. Bruce tar en promenad runt kvarteret där hans hotell ligger. Hans ser två gatumusikanter med gitarrer som lirar ihop till småmynt. Han frågar den ena om han kan låna gitarren och de förvånade danska grabbarna fattar väl knappt att det är sant. Bruce spelar alltså "The River" ute på en gata i Köpenhamn utan vare sig en massa skivbolagsfolk eller bodyguards...Två svenska turister förevigar det hela. Som sagt, Brucan är ju fortfarande rätt stor men 1988 var han megajättesuperdupergigantiskt stor. En klassiker. Trevlig söndag!
Bruce är på Europa-turne och gör ett stopp i Köpenhamn. Året år 1988. Bruce tar en promenad runt kvarteret där hans hotell ligger. Hans ser två gatumusikanter med gitarrer som lirar ihop till småmynt. Han frågar den ena om han kan låna gitarren och de förvånade danska grabbarna fattar väl knappt att det är sant. Bruce spelar alltså "The River" ute på en gata i Köpenhamn utan vare sig en massa skivbolagsfolk eller bodyguards...Två svenska turister förevigar det hela. Som sagt, Brucan är ju fortfarande rätt stor men 1988 var han megajättesuperdupergigantiskt stor. En klassiker. Trevlig söndag!
torsdag 12 juli 2007
Muntert
Jag tror att jag har kommit på, efter mycket om och men och en del tänkande, att jag skulle vilja ha någon att tycka om. Jag har tid för det nu inbillar jag mig själv, men å andra sidan, har man inte alltid tid för kärlek?
Jag tycker i och för sig om rätt många personer vid det här laget men inte på det sättet. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag överhuvudtaget hade ett förhållande med någon. Känner jag. Krogsspringet och allt därtill är inte min grej längre om det nånsin har varit det. Det känns som jag har massvis med kärlek att ge till någon om jag bara får lite tillbaka. Jag är jättesnäll och rolig och mysig och trevlig, tror jag.
"Eller så är du inte det eftersom INGEN vill ha dig!"
Jag känner mig helt enkelt lite.....ensam. Alla andra jävlar verkar ju ha det så bra, jag har ju bara mig själv. Det gör mig lite deppig.
Trettioårkris? Nä inte redan va? Eller? Jag har knappt kommit över att jag inte är tonåring längre.
Är jag världens mest ensamma människa? Nej, naturligtvis inte. Jag har nära vänner, och en knasigt spretig familj som går åt alla möjliga håll, som jag skulle offra liv och lem för. Men ingen att hålla om en kväll i soffan och pilla i håret eller någon som bara frågar hur det är, på ett Mauro Scocco-aktigt vis...Det är inte så bara förresten.
Nu har jag "Love of my life" med Queen i min musikspelare. Det var ju jävligt typiskt. En bra text i den låten och självklart handlar den om olycklig och obesvarad kärlek. Det där är ju helt enkelt en fruktansvärd känsla. Sist jag hade en riktigt olycklig kärlekshistoria måste vara fyra långa år sedan. Det tog nästan ett halvår innan jag blev hyfsat normal igen och efter det så lovade jag mig själv att aldrig bli förälskad i någon mänsklig varelse igen.
Jag har blivit kär i några då och då och några har nog blivit lite kära i mig också men sedan har det bara runnit ut i den berömda sanden.
Kvicksanden.
Undrar vars hon tog vägen förresten? Kanske borde leta upp hennes telefonnummer och ringa och höra vad det var för fel på mig. "Varför ville du inte ha mig, jag ville ju så gärna ha dig?"
Nej det kan jag ju inte göra, hon har ju man och barn och Volvo och villa och vovve och allt det där.
Vad har jag? Tandsten och skulder på banken.
"Men komigen nu för fan, du gnäller ju som en barnunge som tappat en nyköpt glass. Bete dig vuxet, du är faktiskt närmare trettio än tjugo och det där andra det löser sig när du minst anar det."
Men jag har väntat rätt länge nu tycker jag. Eller väntat och väntat, det är ju inte så att det trillar ner någon framför dörren helt plötsligt och säger: Här har du mig!
Jag måste faktiskt vara lite aktiv själv också. Man jag är så otroligt blyg egentligen(och det kan vara svårt att tro på om jag känner några av mina eventuella bloggläsare rätt).
Men börjar vi prata så jag kan prata om allt, jag är inte blyg på det viset. Vi kan prata om musik och böcker och filmer eller vilka glassorter vi gillar eller varför varenda människa ska ha en jävla blogg där de kan skriva av sig sin ångest som ingen annan människa kan ha nått som helst intresse av.
Alla dessa jävla bloggar.
Jag läste "Jack" av Ulf Lundell när jag var 14. Den påverkade mig inte alls då. Nu köpte jag den på pocket för ett tag sedan och jag har redan lipat mig igenom ett par kapitel. Illa, illa sa Bull.
Jag vill skriva en ny Jack som bara handlar om mig. Men det vill väl alla göra.
Det kanske blir bättre om jag går en promenad, tänk om jag träffar en tjej, kvinna, flicka i skogen som känner likadant som jag gör. Vi kunde prata lite och sedan gå på en kvällsbio och sedan bara prata lite till och kanske kan vi tycka om varandra.
Det handlar inte om sex. Inte alls om sex. Åtminstone inte nu. Det handlar bara om att tycka om.
Vafan heter det förresten, i vilken ålder blir flickan en tjej och när blir tjejen en kvinna? Inte ens det vet jag. Jag är fan sämst och ingen tycker om mig.
Kanske ska jag skicka in detta inlägg till någon tonårsblaska, jag kanske får ett honorar. Då är jag åtminstone en olycklig jävel med lite pengar på fickan. Men jag vill inte köpa någons kärlek, jag vill bara ha någon att krama.
Ska det vara så svårt att fatta!
Får plocka fram Morrissey igen...
Jag tycker i och för sig om rätt många personer vid det här laget men inte på det sättet. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag överhuvudtaget hade ett förhållande med någon. Känner jag. Krogsspringet och allt därtill är inte min grej längre om det nånsin har varit det. Det känns som jag har massvis med kärlek att ge till någon om jag bara får lite tillbaka. Jag är jättesnäll och rolig och mysig och trevlig, tror jag.
"Eller så är du inte det eftersom INGEN vill ha dig!"
Jag känner mig helt enkelt lite.....ensam. Alla andra jävlar verkar ju ha det så bra, jag har ju bara mig själv. Det gör mig lite deppig.
Trettioårkris? Nä inte redan va? Eller? Jag har knappt kommit över att jag inte är tonåring längre.
Är jag världens mest ensamma människa? Nej, naturligtvis inte. Jag har nära vänner, och en knasigt spretig familj som går åt alla möjliga håll, som jag skulle offra liv och lem för. Men ingen att hålla om en kväll i soffan och pilla i håret eller någon som bara frågar hur det är, på ett Mauro Scocco-aktigt vis...Det är inte så bara förresten.
Nu har jag "Love of my life" med Queen i min musikspelare. Det var ju jävligt typiskt. En bra text i den låten och självklart handlar den om olycklig och obesvarad kärlek. Det där är ju helt enkelt en fruktansvärd känsla. Sist jag hade en riktigt olycklig kärlekshistoria måste vara fyra långa år sedan. Det tog nästan ett halvår innan jag blev hyfsat normal igen och efter det så lovade jag mig själv att aldrig bli förälskad i någon mänsklig varelse igen.
Jag har blivit kär i några då och då och några har nog blivit lite kära i mig också men sedan har det bara runnit ut i den berömda sanden.
Kvicksanden.
Undrar vars hon tog vägen förresten? Kanske borde leta upp hennes telefonnummer och ringa och höra vad det var för fel på mig. "Varför ville du inte ha mig, jag ville ju så gärna ha dig?"
Nej det kan jag ju inte göra, hon har ju man och barn och Volvo och villa och vovve och allt det där.
Vad har jag? Tandsten och skulder på banken.
"Men komigen nu för fan, du gnäller ju som en barnunge som tappat en nyköpt glass. Bete dig vuxet, du är faktiskt närmare trettio än tjugo och det där andra det löser sig när du minst anar det."
Men jag har väntat rätt länge nu tycker jag. Eller väntat och väntat, det är ju inte så att det trillar ner någon framför dörren helt plötsligt och säger: Här har du mig!
Jag måste faktiskt vara lite aktiv själv också. Man jag är så otroligt blyg egentligen(och det kan vara svårt att tro på om jag känner några av mina eventuella bloggläsare rätt).
Men börjar vi prata så jag kan prata om allt, jag är inte blyg på det viset. Vi kan prata om musik och böcker och filmer eller vilka glassorter vi gillar eller varför varenda människa ska ha en jävla blogg där de kan skriva av sig sin ångest som ingen annan människa kan ha nått som helst intresse av.
Alla dessa jävla bloggar.
Jag läste "Jack" av Ulf Lundell när jag var 14. Den påverkade mig inte alls då. Nu köpte jag den på pocket för ett tag sedan och jag har redan lipat mig igenom ett par kapitel. Illa, illa sa Bull.
Jag vill skriva en ny Jack som bara handlar om mig. Men det vill väl alla göra.
Det kanske blir bättre om jag går en promenad, tänk om jag träffar en tjej, kvinna, flicka i skogen som känner likadant som jag gör. Vi kunde prata lite och sedan gå på en kvällsbio och sedan bara prata lite till och kanske kan vi tycka om varandra.
Det handlar inte om sex. Inte alls om sex. Åtminstone inte nu. Det handlar bara om att tycka om.
Vafan heter det förresten, i vilken ålder blir flickan en tjej och när blir tjejen en kvinna? Inte ens det vet jag. Jag är fan sämst och ingen tycker om mig.
Kanske ska jag skicka in detta inlägg till någon tonårsblaska, jag kanske får ett honorar. Då är jag åtminstone en olycklig jävel med lite pengar på fickan. Men jag vill inte köpa någons kärlek, jag vill bara ha någon att krama.
Ska det vara så svårt att fatta!
Får plocka fram Morrissey igen...
Det är tuffa tider...
...för en MFF:are. Jag är inte så naiv att jag inte inser att det är fina pengar som klubben får i och med namnet på den nya arean. 50 mille om man ska tro tidningarna. Men Swedbank Stadion, åh fy fan vad gräsligt. Lyssnar man riktigt noga så hör man Hövdingen ligga och rotera i sin grav...
onsdag 11 juli 2007
Cool gubbe
Sture Linnér, 90 år ung är dagens Sommarvärd i P1. Han är diplomat, författare och professor. Han spelar bl.a. "Tonight I have to leave it" med Shout Out Louds. Wow.
tisdag 10 juli 2007
söndag 8 juli 2007
Konstig dröm
Ibland drömmer man bra konstiga drömmar. Inatt till exempel var historien så här ungefär. Jag och min bror är på nån slags stormarknad. Vi letar efter ett speciellt bröd som vi inte kan hitta. Plötsligt hälsar någon på min bror och han som hälsar är...öh..Lars Borgnäs(!?), journalist på SVT och Uppdrag Granskning och även känd som mannen som ser konspirationer i allt som händer och sker i vårt land. Tydligen känner Lars och min bror varandra och de börjar samtala om något. Jag tjuvlyssnar lite och Lars B har tydligen ett nytt scoop på gång. Han berättar att någonstans på västkusten skall det finnas något slags samhälle där ett enormt "Fight Club" pågår, dag som natt. Samhället är stängt för allmänheten och alla som deltar måste vara medlemmar, typ nåt sånt. Eftersom jag tydligen är något slags karateexpert så flyttas jag snabbt i drömmen till detta samhälle där jag tar mig in på området. Det är stora lyxiga hus överallt och en massa klippor och sandstränder. Sedan är jag inblandad i en massa slagsmål överallt som handlar om överlevnad. Efter ett tag så är hela samhället omringat av typ piketpoliser och befälet är Lars Borgnäs(!?) Sedan står mina föräldrar bredvid Lars och säger till mig att "sånt här skall väl inte du syssla med". Då vaknar jag, badandes i svett och känner mig skakis.
Innebär detta är det är något fel på mig eller funkar hjärnan bara så här eller vad är det som händer. Och framförallt: Lars Borgnäs????????????????
Innebär detta är det är något fel på mig eller funkar hjärnan bara så här eller vad är det som händer. Och framförallt: Lars Borgnäs????????????????
lördag 7 juli 2007
Såja
Jag blev nästan lite orolig. En seger för Mff i måndags var ju en ovanlig händelse och det kändes mycket märkligt. Speciellt eftersom vi spelade lika uselt som vanligt. IFK Blåvitt var oerhört mycket bättre än oss i 90 minuter. Ändå lyckades vi vinna.
Därför känns det extra bra idag eftersom allt har återgått till det normala, det vill säga förlust, idag borta Djurhagens IF. Farmarna vann rättvist.
Jag tycker inte alls Sören Åkeby skall avgå längre, han kan vara suverän att ha i Superettan nästa år där han kan få experimentera hur mycket han vill med "lagbygget". Superettan är ju en bra liga, som Henke Larsson skulle ha sagt. Sälj alla proppmätta hemvändare och satsa på de unga killarna. Nä visst fan, talangerna säljer vi till Danmark för reapriser som skulle få den mest inbitne shop-a-holicen att räcka upp händerna, kippa efter andan och utropa: jag ger mig ,jag ger mig.
Inställningen är så usel att jag eventuellt skall nominera laget till Nobels fredspris. Det krigas nämligen ingenting alls på planen.
Konsert igår i Höganäs med systrarna. Ett mycket trevligt arr, både i parken och hemma hos Anna. Jag älskar grillad korv för övrigt ;) Det regnade faktiskt ingenting under de timmar som "Parksommar" pågick. Aftonbladet och Helsingborgs Dagblads recensioner var ungefär som jag tyckte oxo. Moneybrother var bäst och Salem sämst. Sedan är ju jag som tidigare nämnt mycket svag för Säkert!/Hello Saferide/Annika Norlin. Hon är charmig, söt, sjunger bra, rolig, har otroligt bra texter och en underbar dialekt. De där tjocka L:en är otroligt charmiga. Och undertecknad stod endast en meter bredvid henne i en paus. Endast en syster var emellan mig och Annika. Det kunde ha varit Annika & jag nu, men jag fick en oerhörd nervfrossa och vågade givetvis inte alls göra några som helst närmanden.
Ölen såldes till humana priser i parken och A & M var generösa med dryck. Alltså är jag något sliten idag. Bakis med andra ord. Fick ta en Panodil i morse och det hör verkligen inte till vanligheterna.
Live Earth. Det lär gå åt en del energi för att hålla konserter i nio städer i världen. Är detta starten på en global kamp mot klimathotet? Tillåt mig att vara en aning skeptisk.
Enrique Iglesias deltar och gör några låtar från Hamburg. Han kan som alla vet inte sjunga överhuvudtaget. Han vet om det själv oxo. Om man tittar lite extra på hans "live"-framträdande så har han ett par knep för att det inte skall bli alldeles pinsamt. Så fort det närmar sig några högre toner så kommer kören in och räddar honom och dessutom så har han en mikrofonteknik som gör att vi lyckligtvis slipper höra hans pinsamma försök till sång. Ibland låter han publiken sjunga osv osv. Det han FAKTISKT sjunger låter, givetvis, överjävligt illa. Enrique har sålt 17 millar plattor enligt wikipedia. Tur att det finns datorer som fixar hans röst.
Efter denna spanska charmör så får vi se John Legend från London. Vilket namn! Vilken röst! Kvalite!
Påminner mig om följande klassiker:
Därför känns det extra bra idag eftersom allt har återgått till det normala, det vill säga förlust, idag borta Djurhagens IF. Farmarna vann rättvist.
Jag tycker inte alls Sören Åkeby skall avgå längre, han kan vara suverän att ha i Superettan nästa år där han kan få experimentera hur mycket han vill med "lagbygget". Superettan är ju en bra liga, som Henke Larsson skulle ha sagt. Sälj alla proppmätta hemvändare och satsa på de unga killarna. Nä visst fan, talangerna säljer vi till Danmark för reapriser som skulle få den mest inbitne shop-a-holicen att räcka upp händerna, kippa efter andan och utropa: jag ger mig ,jag ger mig.
Inställningen är så usel att jag eventuellt skall nominera laget till Nobels fredspris. Det krigas nämligen ingenting alls på planen.
Konsert igår i Höganäs med systrarna. Ett mycket trevligt arr, både i parken och hemma hos Anna. Jag älskar grillad korv för övrigt ;) Det regnade faktiskt ingenting under de timmar som "Parksommar" pågick. Aftonbladet och Helsingborgs Dagblads recensioner var ungefär som jag tyckte oxo. Moneybrother var bäst och Salem sämst. Sedan är ju jag som tidigare nämnt mycket svag för Säkert!/Hello Saferide/Annika Norlin. Hon är charmig, söt, sjunger bra, rolig, har otroligt bra texter och en underbar dialekt. De där tjocka L:en är otroligt charmiga. Och undertecknad stod endast en meter bredvid henne i en paus. Endast en syster var emellan mig och Annika. Det kunde ha varit Annika & jag nu, men jag fick en oerhörd nervfrossa och vågade givetvis inte alls göra några som helst närmanden.
Ölen såldes till humana priser i parken och A & M var generösa med dryck. Alltså är jag något sliten idag. Bakis med andra ord. Fick ta en Panodil i morse och det hör verkligen inte till vanligheterna.
Live Earth. Det lär gå åt en del energi för att hålla konserter i nio städer i världen. Är detta starten på en global kamp mot klimathotet? Tillåt mig att vara en aning skeptisk.
Enrique Iglesias deltar och gör några låtar från Hamburg. Han kan som alla vet inte sjunga överhuvudtaget. Han vet om det själv oxo. Om man tittar lite extra på hans "live"-framträdande så har han ett par knep för att det inte skall bli alldeles pinsamt. Så fort det närmar sig några högre toner så kommer kören in och räddar honom och dessutom så har han en mikrofonteknik som gör att vi lyckligtvis slipper höra hans pinsamma försök till sång. Ibland låter han publiken sjunga osv osv. Det han FAKTISKT sjunger låter, givetvis, överjävligt illa. Enrique har sålt 17 millar plattor enligt wikipedia. Tur att det finns datorer som fixar hans röst.
Efter denna spanska charmör så får vi se John Legend från London. Vilket namn! Vilken röst! Kvalite!
Påminner mig om följande klassiker:
torsdag 5 juli 2007
Filip och Fredrik
Är inte mina favoriter direkt. Dom körde "Sommar" igår och en sak imponerade mycket på mig: Låtlistan. Wow. Ta en titt på den här:
TOM PETTY
AMERICAN GIRL
TOM PETTY
GREATEST HITS
BRUCE SPRINGSTEEN
ATLANTIC CITYTHE BAND, ERIE BRAZILIAN, STAN SZELEST, ROB HYMAN
JERICHO
BENNY GALLAGHER, GRAHAM LYLE
A HEART IN NEW YORK
SIMON GARFUNKEL
THE CONCERT IN CENTRAL PARK
ANI DIFRANCO
DU HADE TID
LARS WINNERBÄCK
SINGEL
LEON RUSSELL
CRYSTAL CLOSET QUEEN
LEON RUSSELL, THE SHELTER PEOPLE
GIMME SHELTER
LOU REED
I'M WAITING FOR THE MAN
VELVET UNDERGROUND
THE VELVET UNDERGROUND NICO
RUFUS WAINWRIGHT
14TH STREET, FOURTEENTH STREET
RUFUS WAINWRIGHT
WANT WANT ONE
WAYLON JENNINGS, WILLIE NELSON
GOOD HEARTED WOMAN
GEORGE JONES, THE JORDANAIRES
I AM WHAT I AM
STEVE EARLE
YOU'RE STILL STANDIN' THERE, YOU'RE STILL STANDING THERE
STEVE EARLE, LUCINDA WILLIAMS
I FEEL ALL RIGHT
DENNIS LINDE
GOODBYE EARL
DIXIE CHICKS
FLY
EARL GREEN, CARL MONTGOMERY
SIX DAYS ON THE ROAD
THE FLYING BURRITO BROTHERS
LIVE FROM TOKYO
THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE
BALLAD OF JIM JONES
THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE
THANK GOD FOR MENTAL ILLNESS
ADAM DURITZ
A LONG DECEMBER
COUNTING CROWS
RECOVERING THE SATELLITES
GARY LOURIS, TIM O'REAGAN, MARC PERLMAN
A BREAK IN THE CLOUDS
THE JAYHAWKS
SMILE
DANIEL JOHNSTON
TRUE LOVE WILL FIND YOU IN THE END
DANIEL JOHNSTON
DISCOVERED COVERED THE LATE GREAT DANIEL JOHNSTON
TOM PETTY
AMERICAN GIRL
TOM PETTY
GREATEST HITS
BRUCE SPRINGSTEEN
ATLANTIC CITYTHE BAND, ERIE BRAZILIAN, STAN SZELEST, ROB HYMAN
JERICHO
BENNY GALLAGHER, GRAHAM LYLE
A HEART IN NEW YORK
SIMON GARFUNKEL
THE CONCERT IN CENTRAL PARK
ANI DIFRANCO
DU HADE TID
LARS WINNERBÄCK
SINGEL
LEON RUSSELL
CRYSTAL CLOSET QUEEN
LEON RUSSELL, THE SHELTER PEOPLE
GIMME SHELTER
LOU REED
I'M WAITING FOR THE MAN
VELVET UNDERGROUND
THE VELVET UNDERGROUND NICO
RUFUS WAINWRIGHT
14TH STREET, FOURTEENTH STREET
RUFUS WAINWRIGHT
WANT WANT ONE
WAYLON JENNINGS, WILLIE NELSON
GOOD HEARTED WOMAN
GEORGE JONES, THE JORDANAIRES
I AM WHAT I AM
STEVE EARLE
YOU'RE STILL STANDIN' THERE, YOU'RE STILL STANDING THERE
STEVE EARLE, LUCINDA WILLIAMS
I FEEL ALL RIGHT
DENNIS LINDE
GOODBYE EARL
DIXIE CHICKS
FLY
EARL GREEN, CARL MONTGOMERY
SIX DAYS ON THE ROAD
THE FLYING BURRITO BROTHERS
LIVE FROM TOKYO
THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE
BALLAD OF JIM JONES
THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE
THANK GOD FOR MENTAL ILLNESS
ADAM DURITZ
A LONG DECEMBER
COUNTING CROWS
RECOVERING THE SATELLITES
GARY LOURIS, TIM O'REAGAN, MARC PERLMAN
A BREAK IN THE CLOUDS
THE JAYHAWKS
SMILE
DANIEL JOHNSTON
TRUE LOVE WILL FIND YOU IN THE END
DANIEL JOHNSTON
DISCOVERED COVERED THE LATE GREAT DANIEL JOHNSTON
onsdag 4 juli 2007
Test
Windy hittade ett personlighetstest på nätet för ett tag sedan. Finns på adressen http://www.41q.com. Jag köper det mesta i analysen utom kanske just "quiet"(?)
Mitt resultat blev:
Your personality type:
Quiet, kind, and conscientious. Can be depended on to follow through. Usually puts the needs of others above their own needs. Stable and practical, they value security and traditions. Well-developed sense of space and function. Rich inner world of observations about people. Extremely perceptive of other's feelings. Interested in serving others.
Careers that could fit you includes:
Interior decorators, designers, nurses, administrators, managers, secretaries, child care/early childhood development, social work, counselers, paralegals, clergy, office managers, shopkeepers, bookkeepers, homemakers, gardeners, clerical supervisors, curators, family practice physicians, health service workers, librarians, medical technologists, typists.
Mitt resultat blev:
Your personality type:
Quiet, kind, and conscientious. Can be depended on to follow through. Usually puts the needs of others above their own needs. Stable and practical, they value security and traditions. Well-developed sense of space and function. Rich inner world of observations about people. Extremely perceptive of other's feelings. Interested in serving others.
Careers that could fit you includes:
Interior decorators, designers, nurses, administrators, managers, secretaries, child care/early childhood development, social work, counselers, paralegals, clergy, office managers, shopkeepers, bookkeepers, homemakers, gardeners, clerical supervisors, curators, family practice physicians, health service workers, librarians, medical technologists, typists.
tisdag 3 juli 2007
Lite osammanhängande tankar
Å vad det är trist för dom som har semester just nu. Vilket uselt väder. Regn, regn, regn. Ont i bröstkorgen har jag fortfarande efter den där elstöten som var för snart två veckor sedan. Tänk om det har blivit något allvarligt fel.
Jag får min nya laptop senast torsdag. Som jag har väntat. Tack för det.
Vad skönt med semester om två veckor, men fan att jag inte har någon semesterlön. Fattig som en kyrkråtta är jag redan nu.
Mitt tevetittande har nått den absoluta bottennoteringen. Inte så konstigt, det är ju sommar och därför endast repriser och allsång på Skansen. Dessutom ingen fotboll alls. Förutom allsvenskan, men den ser jag live eller lyssnar på radio. Eller streamar via nätet i nödfall. Vi vann igår. Jag tycker ändå att Sören borde gå men sådant pysslar vi inte med i Malmö enligt Buffalo Bengt.
Jag har inte så många tevekanaler längre men jag saknar inga direkt heller. Vem vill glo på teve när det är sommar och man kan vara ute i regnet?. Hoppas det inte regnar på konserten på fredag åtminstone. Jag är fortfarande lite kär i Annika Norlin. Kanske gillar hon mig oxo...
Jag får min nya laptop senast torsdag. Som jag har väntat. Tack för det.
Vad skönt med semester om två veckor, men fan att jag inte har någon semesterlön. Fattig som en kyrkråtta är jag redan nu.
Mitt tevetittande har nått den absoluta bottennoteringen. Inte så konstigt, det är ju sommar och därför endast repriser och allsång på Skansen. Dessutom ingen fotboll alls. Förutom allsvenskan, men den ser jag live eller lyssnar på radio. Eller streamar via nätet i nödfall. Vi vann igår. Jag tycker ändå att Sören borde gå men sådant pysslar vi inte med i Malmö enligt Buffalo Bengt.
Jag har inte så många tevekanaler längre men jag saknar inga direkt heller. Vem vill glo på teve när det är sommar och man kan vara ute i regnet?. Hoppas det inte regnar på konserten på fredag åtminstone. Jag är fortfarande lite kär i Annika Norlin. Kanske gillar hon mig oxo...
Jag är som lera...
dvs form- och anpassningsbar. Alltså har jag nu hottat upp denna enkla blogg med lite krimskrams. Inte så lite inspirerad av Windy. LastFM verkar ju vara hur bra som helst.
måndag 2 juli 2007
Junior!!!
2-1 till oss med matchens sista spark. Tack Junior! Extra skönt med vinst på bortaplan!! Speciellt i Sveriges framstjä..framsida.
söndag 1 juli 2007
Tack för igår!
Tack alla för en jättetrevlig kväll och extra tack till Malin, Jonas, Jack & Kalle för värdskapet. Bilder mm hittas hos http://windyjonas.blogspot.com/. Vi ses på fredag.
Ja just det, det var INTE släktingen på MMS-bilden. Jag var nyvaken, får skylla på det.
Ja just det, det var INTE släktingen på MMS-bilden. Jag var nyvaken, får skylla på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
