Det är tur att man inte ger sig.

I fredags kväll fanns det, efter en ännu outredd incident, vissa tecken på att ohyra hade tagit till sig devisen "ert hem är mitt hem". Ändå trodde vi att den där lille hade återgått till mer van miljö, dvs. någonstans utomhus.

Under lördagen ökade oron något då ytterligare materia, i form av fekalier, hittades.

Under söndagens tidiga timmar gled våra tankar vidare från oro till en med visshet gränsande sannolikhet, då en klart ökad mängd av det tidigare nämnda obehaget upptäcktes. Dessutom var det så att "konstiga ljud tillsammans med oklara humörsvängningar från katten inte direkt kändes bra" som en källa säger till bloggen.

Även frukten i kökets (frukt)skål visade sig ha angripits på ett mycket småaktigt och egocentriskt och illojalt vis.

Fullt pådrag var alltså ordern som gavs under lunchtid söndag. Viss fast inredning fick monteras ned. Skrymslen och vrår kontrollerades. Ingen ohyra hittades. Familjen gick och la sig på söndagskvällen med tunga sinnen. Upprördheten byggde också på en vetskap om att ohyran måste haft hjälp utifrån med detta vedervärdiga belägringsuppdrag. Lite som västtyska ambassaddramat 1975 alltså.

Vem kunde ligga bakom denna djävulska plan?

Under måndagen riktades misstankarna först till lägenhetens förråd som tömdes fullständigt utan resultat. Sent måndag eftermiddag/tidig kväll kom så ett mycket hett tips som gjorde att spaningarna intensifierades till arbetsrummet, även kallat Pelles place. Trots att mycket resurser fanns att tillgå så greps ingen.

Desperado, why dont you come to your senses?
You been out ridin fences for so long now
Oh, youre a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin you
Can hurt you somehow

Ja lite så kändes det igår kväll.....Tack Don!

Trots alla bakslag så var huvudhypotesen om var ohyran befann sig densamma. Arbetsrummet kändes rätt. Så....idag flyttade vi ut allt som fanns i rummet. Utom bokhyllan Billy. Vi var lata och dessutom trötta efter nästan 4 dygns jakt och orkade helt enkelt inte att plocka ur alla böcker. Däremot baxades den ut en bit så att det var möjligt att göra en okulär besiktning bakom densamma.

Och där....så fanns den. Djävulen förklädd i päls och små svarta ögon samt ätandes en vad bloggen tror var något slags gardintyg. SwatCat tillkallades och saken var biff! Fanskapet åkte ut. Sååå sköönt. En vidrig syn mötte oss när vi gjorde den tekniska undersökningen av ohyrans tillfälliga bostad. Det är ingen tvekan om att den har haft det riktigt bra.

Bara den här urindoften under dessa dagar har varit....förjävlig.

Nu när det har gått några timmar så finns det utrymme för eftertanke och analys av spaningsarbetet. Det som stör mig mest är att jag inte kan bli av med tanken på den där medhjälparen. Ju mer jag tänker på det, desto mer lutar det åt ett så kallat insiderjobb. Vem kan det då handla om?

Det är därför det känns befogat med det här inlägget eftersom vi alldeles nyss fick ett mycket hett tips till oss här på bloggen, och det är inte vilket tips som helst. Ett foto av en misstänkt och den aktuella ohyran. Om någon känner igen denna varelse (alltså medhjälparen) så tveka inte att kontakta oss så skall rättvisan få göra sitt hårda och obarmhärtiga jobb.

Så här ser fotot ut: