The Fear.

Det närmar sig i rask takt. Mitt barn skall komma ut till världen i juli enligt plan. Men den lille kan ju i princip komma närsomhelst. De flesta vakna timmarna ägnar jag åt tankar kring barnet och hur min älskling mår. Läser ibland i både böcker och tidningar. 

När det gäller alla dessa råd och tips och måsten så känner jag en ganska stor skepsism. Det kan inte finnas en enda förälder som uppnår och hinner med allt det där som enligt experterna måste genomföras före, under och efter en förlossning. Det är nog enbart hälsosamt om det visar sig att saker händer som vi inte hade en aaaning om.  Jag känner mig hyfsad förberedd, vad det nu betyder? När det väl är dags för leverans vet jag att jag kommer att uppleva något som jag aldrig tidigare har varit med om och jag tror inte man kan förebereda sig så himla mycket egentligen. Det enda jag vet är att det kommer att bli ett minne för livet. 

Ändå, bland alla tips och råd, så fastnar man för olika saker som inte går att koppla bort. I mitt fall har mina hook-ups varit BB-väskan, försäkringsbiten samt min kärestas ryggpåfrestningar. BB-väskan har jag gaggat om nu i ungefär 7 månader, av oklara skäl.

Värst av alla rådgivande källor är förstås de nedrans nätforumen. Visst, det kan vara bra att få snabba, och ibland korrekta, svar vid akuta frågor. Min sambo har till exempelvis använt familjeliv.se vid ett flertal tillfällen. Efter födseln kan jag mycket väl tänka mig att det kan finnas ett utbyte i att ha ett socialt nätverk föräldrar emellan även via Internet.

Men, istället för att ta det lugnt och försöka slappna av så översvämmas dessa forum med de mest underliga frågeställningar samt "tips & råd". De flesta verkar vara skrivna i ett tillstånd av desperation eller rädsla, ibland kanske en kombination av de bägge. Vissa inlägg har överhuvudtaget ingenting med verkligheten att göra. Att hitta kvalité bland alla inlägg kräver tid och tålamod. 

Exempel: 

"Mitt barn tog på en fluga på fönstret, kan det bli smittat?" 

"Jag åt en glasspinne och sedan läste jag i en tidning att ett ämne som fanns i glassen kunde ge fostret deformerade öron, vad skall jag göra?"

"Det finns så mycket skräp i vårt kranvatten som kan skada fostret så därför dricker jag endast icke-kolsyrat källvatten, det var min moster som kom med det tipset, verkar det fel, tycker ni?" 

"Min treåring hade en jordfläck i ansiktet och jag är rädd att han svalt jord, vad skall jag göra, får snart panik och vill ringa sjukvårdsupplysningen"

"Jag missade meditationskursen och nu sa en annan mamma till mig att jag måste gå på den för annars kommer jag inte kunna slappna av mellan värkarna, har jätteont i magen av ångest och är rädd för att dö, hjälp mig!!"

"Vår katt har fått diabetes, kan det smitta barnet?"

Tidningarna och forumen, tillsammans med sina egna läsare, skrämmer upp föräldrar och blivande föräldrar så till den milda grad att de inte kan eller vågar tänka själva, och de glömmer bort att använda vanligt sunt förnuft. Själv är jag, så här efter några timmars genomläsning av X antal magasin, fullständigt skräckslagen över alla hot och faror som kan drabba mamman och barnet, att jag nu planerar att bygga ett fort i de inre delarna av Norrland där syrgastält, ekologiska odlingar och direkttillgång till en fjällbäck bara är några grundstenar som skall skapa en total hälsa och ge minimala risker för mitt barn. Problemet blir bara att mitt barn kommer att bli en enstöring som inte kommer att fungera i något socialt sammanhang framöver men det får jag leva med. 

Jag kan ju inte ha andra mammor och barn i vårt fort på grund av den stora smittorisken...