får i kål

Alltså det var ju så här att jag hastigt fick avbryta min gnagartemavecka due to family duties som man säger i staterna. Där jag var fanns inga "megapers" att tillgå, för att låna ett uttryck från svärmor. Nu har momentet försvunnit och jag känner inte för att återuppta gnagarna just nu.

Babben heter en katt som nyligen har äntrat vårt hem. Väldigt söt men ack så busig. Eventuellt är det en bokstavskatt. Äter som en häst. Skiter som en hund. Sover som en gris. Trivs bra hos oss, kallar mig redan för "papa". Folk och fä över hela världens ser mig som en slags fadersgestalt, det visste jag sedan tidigare. Det är väl mitt väna utseende och trygga sätt som skapar harmoni omkring mig. Det är bättre om andra än jag bedömmer varför jag skapar en sådan air.

Jag kan bara fortsätta att behålla min ödmjukhet.

Får i kål. Kall kotlett. Isterband. Smörstekta kantareller på franskbröd. Se där ett antal rätter som med lätthet skulle kunna befinna sig på min tallrik nu.

Ingen Bruce, inget Dublin, inget Liseberg. Ingenting.
Men en säng ska det bli och den skall enligt planerna komma på fredag. Eller komma, vi får antagligen hämta den själv på det stora varuhuset i Älmhult. Alla ni som känner för att hjälpa till att bära kan anmäla sig snarast. Ni kan få en Pucko för besväret.

Sängen skall betalas ur våra egna tunna fickor. Men jag skall sova gott i den så att jag orkar underhålla er via den här bloggen.

Pengar kräver någon form av arbete, alternativt kriminella handlingar. Jag är en en usel brottsling därför arbetar jag här under sommaren. På ett företag som tillverkar golv och rimmar på parkett. Orderavdelningen. Lite lagom ansträngande. Inga grova kameler men det räcker till mat och potatis, och en säng uppenbarligen.

Babben bajsar och kissar fint i sin låda och ingen annanstans. Det är imponerande. När jag själv var tolv veckor så kunde inte jag gå på toa själv. Babben kan. Babben duktig.

Miss S är också duktig som står och bakar bröd klockan 21.00 en måndagskväll. Hon behöver öva på traditionella kvinnosysslor. Själv är jag grym på sådana typer av arbeten.

Slut.

Ajdå

Jag är lite ledsen. Jag flyttade tillbaka till min uppväxtstad Kristianstad efter många år i Hässleholm. Har inga kompisar kvar i Kristianstad sedan jag bodde här sist. De flesta av mina vänner är "Hässleholmare" och jag tycker om dem allihopa. Det är mina paugar och töser och jag älskar mitt "gäng".

Avståndet mellan städerna är inte mer än tre mil. Ändå så försvinner den dagliga kontakten lite. Man springer inte på varandra på stan längre precis.

Nu har mina vänner varit på Liseberg, på en Winnerbäckkonsert, och sedan skall de tydligen till Irland också i september och jag känner mig bara lite...bortglömd.

I allt övrigt är det icke synd om mig alls. Välkomna till oss imorgon förresten.

My baby

Jag återkommer till varför min gnagartemavecka delvis blev ett fiasko i ett senare inlägg. Idag gäller det bara en sak; att gratta min älskade miss S som just denna dag fyller 25 år. Grattis gumman!! Jag älskar dig gränslöst.