Antalet skickade julkort: 15
Hittills mottagna: 3
Och med julkort menar jag givetvis riktiga kort gjorda av s k pappersmassa, gärna cellulosa, och inga lata elektroniska jag-slösar-inte-fem-spänn-på-julporto jävla låtsashälsningar.
Men det är enligt min kalender inte julafton förräns på måndag så jag ger mitt hopp till alla extraanställda på Posten och deras eminenta sortering.
Om, mot alla odds, jag icke får från de 15 jag skickade till, ja då är du/ni OFF MY LIST!!!!
Posten är för övrigt en pålitlig partner...(ironi)
Jag är utarbetad och sliten och skulle vara i stort behov av lite jullov. Men som ni alla vet, är man högskolestuderande så är man ALDRIG riktigt ledig. Det är en ständig mental process som pågår.
Hur kunde jag glömma bort The Concretes på min årslista. Jag borde ha ett straff. Ett hårt straff.
På fredag så skall alla årets julklappar inhandlas. Åtminstone är det målet. Om ni ser mig i olika lokala media på lördag så beror det på att jag under fredagen fått något slags "bryt" någonstans i Kristianstad på grund av alla stressade, ovänliga, julgalna människor som skockar omkring och trängs precis överallt. Inte min ideal-fredag.
Att känna sig själv innebär att man också vet sina brister. Jag erkänner gärna att jag kan vara disträ, långrandig, lätt lönnfet, under stundom rätt gnällig, blek i hyn, tunnhårig, morgontrött, sävlig, oplanerande och liiite liiite besserwisser-aktig. Meeeeeen jag är också snäll, trevlig, generös, kåt, glad, tacksam, mjuktuff och en nyttig idiot enligt vissa. :)
Jag har redan mottagit viss kritik för att firma Jöback/Världens bästa Annika finns på min årslista. Jag begär inte att ni ska förstå heller....era muppar.
Fast jag förstår å andra sidan inte, kära M, valet av Danny. Han är inte ens pojkbandssöt för fasiken. Och refrängen är inte catchy, för att skriva skivbolagssvenska. Jag får väl lägga in videon här för att fatta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kära lillebror!
Vad ska jag säga, jag måste erkänna att jag kände mig lite trotsigt modig när jag petade in Danny på listan.
En sommardag i juli satt jag och en kompis till mig, Sara i en bil utanför hennes sommarstuga i Småland. Vi lämnade våra män och barn och stack iväg till en sjö i värsta blåsten och badade och åkte vattenrutschkana. Där var inte en människa på badplatsen, bara Sara och jag. På vägen dit och hem lyssnade vi på just "Tokyo" och sjöng med allt vad vi orkade. Som småbarnsförälder gör man inte så mycket spontana, icke genomtänkta prylar (inte jag i alla fall) så då blev det här en underbar stund man vill föreviga lite. Eftersom den präglade ett positivt minne från året var jag bara tvungen att ha med den.
Känner du förståelse? Känns det okej att vi är syskon trots Danny?
Ha det gott och tusen tack för julkortet! Känns underbart att vara en av de 15, wow! :)
Kram
/Syster M
:)
Jag känner förståelse. Kan inte göra annat efter denna förklaring...Kram tebaks
Hihi, kanon. Känns bra, nu ska jag få igång lite julstämning här när jag slår in lite julklappar.
Ha det fint!
Skicka en kommentar