James Taylor

Åh jag hitta några digitala musikmappar med JT och jag kände helt plötsligt att detta blir nog en James Taylor-höst utan tvekan. Så bra han är. Alltid så bra. Min älskade jobbar dubbelpass och jag saknar henne. Nästan alla mina vänner befinner sig på Irland. (Inte du Mr T, har inte glömt dej..).

Det är ändå en viktig dag i mitt liv idag. Jag har äntligen processat klart med det stora ärendet som stavas min egen far. Jag har nu äntligen insett att det inte kommer att bli bättre, hans minne kommer inte att bli bättre, hans kropp kommer inte att bli bättre. Hans uttrycksförmåga kommer inte att bli bättre. Allt kommer snarare att bli sämre. Snart tre år sedan den förödande Blodproppen. The Blodpropp. Han som alltid har sett 10 år yngre ut ser nu definitivt ut som passet säger. Vi som står honom nära få vara glada för varje dag som han är pigg och orkar vara med. För det gör han ju hyfsat fortfarande. Men jag kommer inte längre att vara arg på honom för att han inte minns, för då sluter han sig ännu mer. Det är inte hans fel.

Min mor är stark och jag vet att hon klarar av det här och hon vet att hon har familjens fulla stöd. Hon måste få andas ut ibland också, bryta ihop och komma igen.

Men det är inte lätt att se en människa sakta försvinna bort. Jag har min bild av min far och den ser INTE ut som den nuvarande bilden. Det är jobbigt att bevittna, men det är ett faktum. Jag har äntligen kommit till den insikten.

Skönt att JT kan trösta mig i alla fall.