Därför.

Jag har ett erkännande att göra. Eftersom jag har fått frågan några gånger.
Jag har alltid, och kommer alltid, att rösta rött. Inte för att jag tycker att det nuförtiden spelar någon större roll. Det har inte funnits en äkta socialdemokrat sedan Olof Palme i Sverige. Det är ingen åsikt, det är fakta.

Från Wikipedia hämtas följande text:

"Statare var gifta lantarbetare som i regel anställdes på ettåriga kontrakt och fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en jordägare (patron). Statsystemet avskaffades år 1945, då det länge minskat i omfattning efter kulmen under sent 1800-tal.

Statsystemet tog form under mitten av 1700-talet och började under 1800-talet göra torparna överflödiga, även om systemen fanns kvar parallellt under lång tid. Det nådde sin största utbredning i slutet av 1800-talet och minskade därefter i takt med mekaniseringen av jordbruket. Samtidigt började de utsatta förhållandena för statarna att uppmärksammas, och krav restes på att avskaffa systemet.

Statare förekom mest på större gårdar i södra Sverige och anställdes i regel på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade slankveckan, var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra gods. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta.

Förhållandena, särskilt med avseende på det boende som erbjöds i statarlängorna, var mindre goda. Detta berodde delvis på att många av längorna inte var byggda med stockväggar utan med plankväggar, vars isolering föll ner till undervåningen. Det ledde till att övervåningarna blev mycket dragiga. Detta var ett modernare sätt att bygga, men fungerade i de här fallen dåligt och innebar en dålig bostadsstandard. Under året var statarna närmast livegna på godset. Statarhustrurna var tvungna att arbeta inte bara i det egna hushållet utan typiskt också med att mjölka kor.

Statarsamhället gav upphov till en litterär stil, statarskolan. I oktober 1945 infördes ren kontantlön i avtalet mellan arbetsmarknadens parter, Svenska Lantarbetareförbundet och Skogs- och Lantarbetsgivarna."

Jag har hört min mormor, frid vare hennes minne, berätta historierna. Jag har hört min mor berätta hur man sågs av överhögheten om man var "statarunge". Jag har lyssnat på berättelserna om vilka vidriga förhållande de hade och den ständiga skräcken för "Godsherrn".

Jag har aldrig varit intresserad av pengar eller lyx eller krimskrams. Tak över huvudet, en god hälsa, kärlek och mat på bordet borde räcka för de flesta. Det ligger i mitt blod att vara misstänksam mot överhögheten och de besuttna. Det är naturligt för mig och har inte så mycket med politik att göra.

Därför.