Eftersom jag redan eldat upp mig på...

åsnor så kom jag åsökt att tänka på Marie Söderqvist. Hon är kolumnist på Expressen, sitter som vicevede i nåt jävla analysföretag och är dessutom med i en panel i fyrans morgontevesoffa. (Alla dessa paneler och alla dessa "proffstyckare" som har ständig åsiktsdiarré).

Hon har skrivit ledarsidor i den oerhört usla Svenska Dagbladet tillsammans med en annan av mina favvisar, Maria Abrahamsson. Förmodligen jobbar hon lite på nån tankesmedja oxo. Alla som arbetar på tankesmedjor borde skickas på straffläger till våra vänner i Saudiarabien.

Nåväl, ungefär allt hon tycker & tänker är precis det jag tycker oxo. Fast tvärtom. Lasse Ohly, den gamle kommunisten, har placerat henne politiskt som "något till höger om Djingis khan". Det är nog det roligaste och bästa han har sagt i sitt liv.

Marie ägnar sig ofta och gärna åt finfina personangrepp när hon skall göra sina så kallade poänger. Det står henne fritt att göra det, yttrandefriheten är en av de sakerna som vi måste hålla hårt på att bevara. Därför står det mig fritt att skriva: Idiot, dumskalle, nazist, rasist, fascist, pajas, mupp, köttskalle, åsna, klimakteriekossa...

Jag skriver gärna adressen till ett av hennes senaste alster:

http://www.expressen.se/kronikorer/mariesoderqvist/1.700760

Läs den och konstatera att Marie, bland mycket annat, skulle bli en usel diabetiker.

Hennes bästa text någonsin är för två år sedan då hon spottade ur sig följande (och helt ickeironiska)krönika:

Publicerat 9 mars 2005

Så har ännu en
kvinnodag passerat. Vi har fått ta del av socialdemokraternas partisekreterares kvinnonätverk Feminista. Vi har fått veta att Gudrun Schymans lista ännu inte är färdig nog för att presenteras offentligt. Och vi har under en hel dag via tv, tidningar och radio matats med olika feministiska budskap. Jag vill inte höra ett ord till om orättvisa löner, om kvoterad föräldraförsäkring, om dagen-efter-piller och aborter eller om mäns allmänna uselhet.

Jag skulle i stället
vilja ha en dag då alla pratade om vikten av familjer av mamma, pappa, barn. En dag då barnafödande och de som valde att vara hemma med barn hyllades. En dag då någon säger emot professor Outi Hovatta på Huddinge som på allvar säger, i intervju efter intervju, att det finaste en kvinna kan göra är att ge bort sina ägg. Varför kan ingen säga emot henne och konstatera att det är knäppt att ge bort sina ägg? Det är som att ge bort sina barn och varför skulle någon kvinna vid sina sinnens fulla bruk göra det?

Varför ska lesbiska
få hjälp att slippa ifrån en far till sina barn? Sedan när blev det ett bra sätt att uppfostra barn faderlösa? Jag skulle gärna vilja se den lag som gör det möjligt för lesbiska kvinnor att genomgå insemination strimlas, och på samma gång skulle jag gärna läsa en initierad artikel där handeln med kvinnors ägg ifrågasätts. Jag vill läsa fler artiklar om att dagis inte är den allena saliggörande lösningen för alla. Jag vill läsa om dem som tror på ordning och reda och mer läxor i skolan och som tycker att flickor kan få vara prinsessor och pojkar krigare utan att vilja göra om dem. Jag vill läsa en intellektuell artikel som försvarar flickor i rosa och pojkar i ljusblått. Jag står efter gårdagens prövning inte ut med mer propaganda. På radio hörde jag häromdagen en ung kvinnlig författarinna till en av alla feministböcker lägga ut texten. Oemotsagd fick hon hävda att kvinnor är rädda för att lämna hemmet på grund av att de ständigt utsätts för våld och våldtäkter. Den statistiska sanningen är att det är väldigt mycket farligare att vara ung man än att vara ung kvinna. Det är männen som råkar ut för våldsbrotten. Det är många gånger farligare att vara man och stå utanför ett trendigt ställe och vilja in än att vara kvinna och göra detsamma.

Men sådant sägs aldrig,
och alla dessa feministdebattörer ägnar sig åt att beklaga sig i stället för att försöka verka för hårdare straff för brottslingar. Är det mer synd om kvinnorna som utsätts för våld än om männen? I så fall varför då? Är inte det stora problemet att våldsbrott inte anses ha särskilt högt straffvärde och att ingen riktigt tar dem på allvar snarare än att det handlar om likgiltighet inför kvinnors lidande?

Det räcker nu
med förtryckta kvinnor och teorier om mäns överordning. Ge mig något annat. Vad som helst går bra, bara inte fler så kallade förtryckta grupper som kräver rättigheter och rättvisa. Jag vill ha mer mamma pappa barn och färre piercade lesbiska par som ska bli inseminerade och slippa pappor, finansierade av skattepengar. Kan vi inte införa en heteronormativ dag? En dag för straighta kvinnor som gillar män, inte känner sig särskilt förtryckta och kan tänka sig att det finns mycket i livet som är värre än att vara hemma med små barn, som ett feministparti till exempel.


Innerst inne tror jag att Marie (liksom jag själv för övrigt) bara får för lite sex...