Valborg

Våren är snart här, fem barn (vad vi vet) har mördats i Sverige under vintern. Fem barn, och vi sätter igång grillen och tittar på majbål ikväll som vanligt. Man vänjer sig, och det händer ju inte här, tänker man. Stjärnsund och Hallstahammar och Arboga ligger tryggt borta. Känner ni inte att det kommer närmare?
Det är en galen värld. Man är nog naiv om man tror allt gott om människan. Naiv. För att citera Marcus Birro: "Man får höra att man är naiv, som om det skulle vara något negativt!" Helt rätt. Det är väl underbart om det fortfarande finns människor som tror på det goda.

Min älskade sambo har en tufft tid på sitt arbete. Det finns rötägg (ingen naivitet där) på hennes arbetsplats som förpestar livet för min flicka och som gör att hon mår dåligt. Det gör att jag också mår dåligt, och jag blir frustrerad eftersom jag inget kan göra, mer än att stötta henne. Egentligen vill jag bara ringa upp mobbarna och säga att "slutar inte du nu så kommer jag hem och knäcker alla ben i din kropp."
Givetvis gör jag inte det, jag är en civiliserad människa. Jag är en god människa.

Jag är fan bättre än nästan alla andra. Jag tycker om barn och djur och ren luft och människor som hälsar på varandra på gatan. Jag tycker om människor som inte bara ska ha och ha och ha.

Jag tycker om människor som inte gnäller för minsta lilla vardagliga sak. Skaffa er en motgång för helvete, det som inte dödar det härdar! Nästan alla motgångar som jag haft i mitt liv har jag haft stor nytta av i efterhand. Och det är inte synd om mig alls. Sist jag kollade, så levde jag.

Själv är jag oerhört framgångsrik. Jag är frisk, mina nära och kära är i livet och jag har någon som älskar mig och vill krama om mig. Jag har ett underbart jävla liv!

Naivt.