Jag blev igår ett offer för mitt eget starka rättvisepatos. Jag vill till att börja med skriva att jag efter omständigheterna mår bra och att läget är, som det brukar heta i massmedia, stabilt. Ett paket alvedon och ispåse har hjälp något.
Scenen är en stadbuss och vi närmar oss en hållplats. Jag ser en äldre dam, en så kallad senior citizen, och hennes rollator. Hon har tydliga problem att ta sig upp på bussen och bussföraren sitter bara och glor som om endast tidtabellen var viktig. Jag känner direkt att här kan det göras en liten vardaglig hjälteinsats.
Sagt och gjort, damen hjälps upp och placeras på ett säte och rollator körs till mitten av bussen, ni vet det där området där rollatorer, barnvagnar och dylika skall stå.
Nåväl, jag ställer rollatorn på plats samtidigt som chauffören gasar upp. Då händer det. Föraren gör en tvärbroms pga. att något olämpligt befinner sig på vägen. Kanske en katt, (katter är onda, onda varelser). Resultatet blir att jag får en rollator-stång på två av mina kompisar. Vi kan kalla dem Bengt & Rolf. I verkligheten heter de något annat.
100 procent svenskt kvalitetsstål träffar bullseye. Under den där mikrosekunden det tar för smärtsignalen att registreras i hjärnan hinner jag tänka: detta kommer att göra överjävligt ont. Ett skrik som jag aldrig kommer att överträffa hörs i bussen och jag ser ett antal människor som försiktigt börjar fingra på sina mobiltelefoner.
Svårt skadad och skakad tar jag mig hem efter att ha suttit dubbelvikt i ett säte den sista biten hem innan min hållplats. Jag har inte haft så ont sen jag drog axeln ur led för ett antal år sedan.
Detta öppnar dock för en helt ny, och mycket oväntad, karriär. Jag överväger nu att bli medlem i den lokala gosskören då jag nu kan nå toner med en stämma som är ljusare än Michael Jacksons hud.
Bengt & Rolf har tagit upp en ansenlig mängd tid och resurser för den svenska sjukvården sedan tidigare. Lyckligtvis mår jag hyfsat idag och har börjat sjunga med i klassikern "Die Wiener Sängerknaben und ihre Schönsten" från 1967.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar