fredag 20 juli 2007

Tänker på Teet Härm...

Mitt 100:e inlägg skrivs i detta nu. Jag vet varför jag måste ha denna bloggen.
För att få ut text. Jag kan t.ex. inte gå och grilla med mina vänner ikväll förrän jag har skrivit av mig det här. En massa text. Eller en textmassa. Det är lite olika beroende på hur jag mår.
En textutlösning måste alltså ske med jämna mellanrum. Dessutom är det fan så mycket billigare än terapeuter och kuratorer.

Syster M lanserar en teori om vem som är ansvarig för att jag fick diabetes.
Galghumor kallar jag det och tro mig när jag skriver det, JAG TAR INTE ILLA UPP PÅ NÅGE VIS!

Vem är Teet Härm? Kommer till det. Senare.

Sitter på en buss mellan metropolerna Åstorp och Perstorp. På grund av en olycka i Klippan måste vi resande ta bussen mellan dessa orter. Vi vill ju inte explodera.

Jag sitter på bussen.

Jag har Eldkvarn i mina lurar och Plura sjunger så fint. Om olycklig kärlek, ett ovanligt ämne.

Där sitter mannen som har cancer. Jag vet detta eftersom jag ser hans ben. Dom ser inte kloka ut men han bryr sig inte för han är stolt och vid liv och har rätt att sitta i en buss som alla andra trots att han är dödssjuk och har obehagliga ben. Fan vad Eldkvarn är bäst tänker jag. Jag får en omedelbar respekt för den sjuke mannen. Han ser lycklig ut. Eftersom han vet vad som väntar så har han slutat bry sig. Han bara njuter av livet och solen och har skitsnygga kortbrallor.
Unga flickor finns det också i bussen, och alla har sina mobiltelefoner framme. Det skall ringas till ditten och datten. Och lilla pluttelutten. Nåt sånt.

"Nu har jag åkt hela jävla vägen från Köpenhamn och jag är sen så då kan du väl hämta mig på stationen i Kristianstad" "Nähe, så skiiit i dé då!!"

"Jävla idiot". Några medsystrar på bussen ger henne den där blicken som säger att "vi håller på dig och om du inte visste det så är män svin".
Ja, visst är vi det.

Tjejen i rosa trycker på sin MP3-spelare och hon trycker och trycker och trycker. Fan vad hon trycker. Själv har jag bara Plura. Snackade lite med polarna om att grilla ikväll. Ska bli gott.

Då tänker jag på Teet Härm.

Den nedstämde mannen sitter tvärsemot. Brevid mig sitter en blond tjej. Hon sover och tänker inte på Teet Härm, gissar jag. Först var hon vaken och bara stirrade ut och suckade och stönade och såg ledsen ut. Jag bjöd på ett leeende och hon bjöd inte tillbaka. Den nedstämde mannen tittar bara ut genom fönstret och våra blickar möts genom fönstrets spegelbild. Vi tittar på varandra och jag ser att han är helt förkrossad. Vilka ögon han har. Han är genuint nedstämd. Vad det nu innebär. Plura vill att vi skall bli fulla för kärlekens skull. Jag vill bli full på kärlek. Och alkohol. Jag har ju förfan semester. Fan va jag och syster M pratar bra ihop, tänker jag på bussen. Jag gillar henne och jag tror vi är ganska lika egentligen. Fast vi måste lära känna varandra ordentligt först.

Några barn skriker, fast inte alla. Barnet bakom mig visslar på sin pipa. Suckar och stön hörs. Låt barnet vissla på sin pipa tänker jag. Det kan vara den enda glädjen som just det barnet har denna vackra dag. Mannen med cancer bara ler. Han bryr sig inte om inställda tåg eller varma bussar. Fy fan va skönt att ha det så.

Den unge mannen i sporttröja är ju helt mal placé på den här bussen. Hur fan stavas det förresten? Skit samma jag har ju semester...Men, åh, vad han har körkort och bil. Han läser KING som är ett livstilsmagasin för män. Den unge mannen har en livstil. Vad har jag för livstil tänker jag. Och han har en snygg sporttröja och läser om hårtransplantationer i KING. Han ser ut att ha ett tjockt och fint hår.

Den nedstämde tittar på cancermannens ben och ler litegrann. HAN LER!!! Den nedstämde ler åt den lycklige cancersjuke mannen. Världen är åt helvete. Tjejen i rosa hittar inte sin låt och barnen skriker och ett barn visslar på sin pipa och jag undrar hur vi som är i denna bussen skulle klara oss på en öde ö. Ett slags oförberett Expedition:Robinson. Just på den här bussen måste all världens klokskap vara samlad. De långa och tjocka, de smala och snygga, barn, gamla, kristna och muslimer och en sjuk man. Bussföraren kanske kan köra oss till den öde ön.
Fan va Plura sjunger, han sjunger för full hals och han har aldrig sjungit bättre.

Jag gillar dom här människorna. Det är vi mot resten av världen. I alla fall tills vi kommer till Perstorp. Vi närmar oss faktiskt ser jag när jag tittar ut genom fönstret och möter den nedstämdes blick. Han har slutat le. Vi är framme.
Åh vad jag hatar Perstorp är det sista jag hör innan jag stiger av bussen. Mannen med cancer bara skrattar och den rosa tjejen kanske har hittat sin låt och Plura sjunger bara för mig...



Teet Härm är nog mest känd som "Obducenten". Han och "Allmänläkaren" stod åtalade i det mycket kända Catrine da Costa-fallet. De blev friade för mord men däremot fällda för själva styckningen av Catrine. Jag har ingen åsikt om de är skyldiga till mord eller ej, de förlorade sina läkarlicenser och har vad jag förstår inte mycket till liv idag. Vill man läsa om fallet ur ett å-ena-sidan-å-andra-sidan-perspektiv så rekommenderas Hanna Olssons "Catrine och rättvisan" samt Per Lindebergs bok "Döden är en man". Undvik om det går Lars Borgnäs bok i detta ärende. Han är en stolle.

"Allmänläkaren" hade en dotter som enligt barnets mamma, och de barnpsykologer utredde händelserna, var med "Allmänläkaren" och "Obducenten" vid styckningen av Catrines kropp. Enligt utredningen var barnet närvarande när männen kapade Catrines huvud. Detta huvud lades sedan på grillen. När jag läste om det här för en massa år sedan såg kan jag aldrig mer grilla utan att tänka på Teet Härm.

4 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Malin sa...

Du är verkligen bra på att skriva! Syster M funderar dock starkt på att dra tillbaka sin väldigt väl genomtänkta teori om din diabetes. Men bra ändå att du inte tar illa upp. Hoppas du hade en bra grillkväll igår!

Anonym sa...

Borgnäs är knappast en stolle i "Sanningen är en sällsynt gäst", även om han ibland försöker knyta ihop lösa trådar. Men han går till botten och ställer i alla fall några mycket intressanta frågor om da Costa-fallet som fortfarande är obesvarade.

Anonym sa...

Tragiskt med personer som skriver utan att kolla fakta.
Allmänläkaren hade inte en styvdotter utan en biologisk.

Tragiskt.