...

Jag tänker på vad jag övergivit
jag tänker på min övergivenhet....

Den djupa kvällen djupnar, allt är stilla:
Ett hundskall klingar långt ur fjärran ensamhet.
Ett fönster lyser - elden vaktar kojan . . .
En stjärna faller - det var höstens stjärna!
Nu drog den vita sommarn bort sin hand
och lät sin gullring falla ner i tjärnen
som pant för löftet om ett annat land!
Och kunde jag den glömda formeln minnas
och kunde jag den gyllne ringen finna,
då vore sommarn min i evighet . . .

Jag tänker på vad jag har övergivit,
jag tänker på min övergivenhet . . .

G.E.