Muntert

Jag tror att jag har kommit på, efter mycket om och men och en del tänkande, att jag skulle vilja ha någon att tycka om. Jag har tid för det nu inbillar jag mig själv, men å andra sidan, har man inte alltid tid för kärlek?

Jag tycker i och för sig om rätt många personer vid det här laget men inte på det sättet. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag överhuvudtaget hade ett förhållande med någon. Känner jag. Krogsspringet och allt därtill är inte min grej längre om det nånsin har varit det. Det känns som jag har massvis med kärlek att ge till någon om jag bara får lite tillbaka. Jag är jättesnäll och rolig och mysig och trevlig, tror jag.

"Eller så är du inte det eftersom INGEN vill ha dig!"

Jag känner mig helt enkelt lite.....ensam. Alla andra jävlar verkar ju ha det så bra, jag har ju bara mig själv. Det gör mig lite deppig.

Trettioårkris? Nä inte redan va? Eller? Jag har knappt kommit över att jag inte är tonåring längre.

Är jag världens mest ensamma människa? Nej, naturligtvis inte. Jag har nära vänner, och en knasigt spretig familj som går åt alla möjliga håll, som jag skulle offra liv och lem för. Men ingen att hålla om en kväll i soffan och pilla i håret eller någon som bara frågar hur det är, på ett Mauro Scocco-aktigt vis...Det är inte så bara förresten.

Nu har jag "Love of my life" med Queen i min musikspelare. Det var ju jävligt typiskt. En bra text i den låten och självklart handlar den om olycklig och obesvarad kärlek. Det där är ju helt enkelt en fruktansvärd känsla. Sist jag hade en riktigt olycklig kärlekshistoria måste vara fyra långa år sedan. Det tog nästan ett halvår innan jag blev hyfsat normal igen och efter det så lovade jag mig själv att aldrig bli förälskad i någon mänsklig varelse igen.
Jag har blivit kär i några då och då och några har nog blivit lite kära i mig också men sedan har det bara runnit ut i den berömda sanden.
Kvicksanden.

Undrar vars hon tog vägen förresten? Kanske borde leta upp hennes telefonnummer och ringa och höra vad det var för fel på mig. "Varför ville du inte ha mig, jag ville ju så gärna ha dig?"
Nej det kan jag ju inte göra, hon har ju man och barn och Volvo och villa och vovve och allt det där.
Vad har jag? Tandsten och skulder på banken.

"Men komigen nu för fan, du gnäller ju som en barnunge som tappat en nyköpt glass. Bete dig vuxet, du är faktiskt närmare trettio än tjugo och det där andra det löser sig när du minst anar det."

Men jag har väntat rätt länge nu tycker jag. Eller väntat och väntat, det är ju inte så att det trillar ner någon framför dörren helt plötsligt och säger: Här har du mig!
Jag måste faktiskt vara lite aktiv själv också. Man jag är så otroligt blyg egentligen(och det kan vara svårt att tro på om jag känner några av mina eventuella bloggläsare rätt).

Men börjar vi prata så jag kan prata om allt, jag är inte blyg på det viset. Vi kan prata om musik och böcker och filmer eller vilka glassorter vi gillar eller varför varenda människa ska ha en jävla blogg där de kan skriva av sig sin ångest som ingen annan människa kan ha nått som helst intresse av.

Alla dessa jävla bloggar.

Jag läste "Jack" av Ulf Lundell när jag var 14. Den påverkade mig inte alls då. Nu köpte jag den på pocket för ett tag sedan och jag har redan lipat mig igenom ett par kapitel. Illa, illa sa Bull.
Jag vill skriva en ny Jack som bara handlar om mig. Men det vill väl alla göra.

Det kanske blir bättre om jag går en promenad, tänk om jag träffar en tjej, kvinna, flicka i skogen som känner likadant som jag gör. Vi kunde prata lite och sedan gå på en kvällsbio och sedan bara prata lite till och kanske kan vi tycka om varandra.
Det handlar inte om sex. Inte alls om sex. Åtminstone inte nu. Det handlar bara om att tycka om.

Vafan heter det förresten, i vilken ålder blir flickan en tjej och när blir tjejen en kvinna? Inte ens det vet jag. Jag är fan sämst och ingen tycker om mig.

Kanske ska jag skicka in detta inlägg till någon tonårsblaska, jag kanske får ett honorar. Då är jag åtminstone en olycklig jävel med lite pengar på fickan. Men jag vill inte köpa någons kärlek, jag vill bara ha någon att krama.
Ska det vara så svårt att fatta!

Får plocka fram Morrissey igen...