Det är så grått och tråkigt. Sommaren är slut, det blir mörkare och allt blir en aning tristare.
Ibland är augusti den värsta tiden. Det stora mörkret ligger och lurar bakom september, sommaren drar sitt sista andetag innan den går in i sin vintervila. Det är ledsamt.
Människan blir lite gråare om hösten. Vi ler inte på samma sätt som vi gör i maj.
Vi blir lite mer elaka och frånvarande. Man längtar till något annat.
Jag längtar efter att kunna längta.
Hösten är en förvarning om vad som komma skall. Vinterångest. Iskalla vindar. Ett sämre samhälle. Det tar aldrig slut. Tänk om våren aldrig mer kommer tillbaka. Naturen vill hämnas för vad vi människor har ställt till med. Oändlig vinterångest.
Jag tror jag fryser.
Samhället blir aldrig mer ljust och öppet, bara mer ogästvänligt och grått. Intolerant och statiskt. Vi har stängt våra dörrar för människan och toleransen. Vi har slutat att tro.
Naturen vill att det ska vara på det viset. Den säger till oss att öppna dörrarna i april. Välkommen åter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar