Låt oss såga.

Vad skall sågas. Jo Andres Lokko.

Alla vi som tillhör eller har växt upp med den ironiska generationen eller "Killing"-generationen har nog någon gång drömt om att vara Andres Lokko. Det var vi som förläste oss på Bibel, Pop och senare Sonic.(Det händer att jag fortfarande köper Sonic). Det var vi som kläddes oss i Oasis-skjortor och det var vi som kunde alla repliker i Nilecity. Och vi läste allt som Andres skrev, såväl i Bibel, Pop och i Expressen. Andres hade koll. Andres hade så bra koll att fanns det två till i världen som kände till dom banden som han nämde i sina veckolistor så var det nästan två för många. Kände man själv till hälften av de band som Andres diggade för tillfället så hade man grymt bra koll på de nya popfrälsarna.

Lyckligtvis är den tiden för länge sedan förbi. Idag skriver Andres artiklar och krönikor för den vedervärdiga tidningen Svenska Dagbladet och har flyttat till London. Stockholm har blivit för litet för Andres. Andres är världens poppigaste och yngsta 40-åring.

Problemet med Andres är, och har alltid varit, att han inte tål s k mainstream eller "det breda". Så fort ett band blir för stort och börjar sälja och/eller blir signande till ett stort skivbolag så har Andres för länge sedan lämnat dom bakom sig och letar efter nya obskyra band som INGEN någonsin har hört talas om. Andres vill ju inte vara som alla andra utan ska helst ligga tio steg före.

Tyvärr så har Andres problem. Idag finns det, tack vare all ny teknik, så otroligt många vägar för nya band att nå ut med sin musik så att ingen, inte ens Andres, kan hänga med i allt. Det finns inte tillräckligt med timmar på dygnet för att hinna med.

Dessutom är det rätt skönt att man inte har koll på alla nya talanger. För visst är det skitkul när man hittar ett nytt band och inser att dessa är ju hur bra som helst. Numera är det så fiffigt att när Andres sågar ett upcoming band så vet jag att dessa skall jag kolla upp lite närmare för dom kan vara jättebra. Sågar Andres blir jag intresserad helt enkelt.
Igår upptäckte jag ett för mig helt nytt band, nämligen The Shins och ännu så länge gillar jag det jag hör. Jag visste ingenting om The Shins så jag googlade runt lite och naturligtvis så har Andres sågat The Shins längs fotknölarna i en artikel i Svenskan tidigare i år. Aha, låt oss ladda hem lite mer The Shins då tänker jag.

Läs gärna Anna Hellstens utmärkta artikel från söndagens Sydsvenskan, http://sydsvenskan.se/kultur/annahellsten/article254735.ece och håll med om att det är rätt skönt att kunna säga "hörrödudu, jag har faktiskt ingen aning".

Låt Andres sitta i England och sura över alla vi som inte fattar vad det egentligen handlar om(vad det nu är?). Egentligen drömmer nog Andres fortfarande om att bli popstjärna men han kan inte spela gitarr ens en gång. Till och med Schyffert kan ju hjälpligt spela lite gura, han gjorde ju det i usla Whale, om någon nu minns dom...

Andres kommer aldrig bli min hjälte som t.ex. Stefan Wermelin eller Kjell Alinge är. Det är han för smal för.